Anders Lundkvist

Ett ögonblick,
sepiatonat,
i kollodium
på våtplåt fångat –

Något hemligt,
något hemlikt,
ohemlikt,
unheimlich

Exponerade,
fullt synliga
i nattblekt
dagerljus –

En familj,
förborgad, fryst
med alla sina
hemligheter:

En mor,
dold,
gömd,
intygad,
till möbel
kamouflerad.

En pojke,
uppklädd,
förvuxnad,
med oskyld blick
i gammelunga ögon,

som en skeppsgosse
alltför tidigt
på färd bort,
sväljer gråten,
lutar sig över relingen,
försöker kasta ankar
i vågskummet,
i det försvinnande
naiva.

En flicka,
redan dockad,
utsmyckad,
i oskuldsljus
klänning
innesluten,
men ännu
med uppspärrade
ögon, stirrande
blick, ännu inte
lärd att blunda
och tänka på
Imperiet.

Ett spädbarn,
en gåta, en sfinx,
omedvetet
medveten,
skyddad, vaggad,
fasthållen.

Utanför bild,
i en annan sfär,
i ett tomrum,
ett mörkrum –

En far, okänd,
utomstående.

Dammkornen
står stilla
i nattblekt dagerljus.

Gardinerna tunga
som kolonner.

Tankarna nästan
synliga –

pilande solkatter
i ljusdunklet.

Previous