Anders Lundkvist

Vi sitter
runt ett litet  bord
i ett inkluderande rum,
försöker dra fram
de berättelser
vi alla består av,
låta dem simma upp till ytan
och kippa efter andan,
hitta röster
att ge åt något,
hitta ord
att sätta på något

och vi läser frågor
för att hitta
och ge och sätta
allt det där

temat för dagen är vatten
och som svar på frågan
om vi någon gång
fruktat för våra liv
när vi befunnit oss
på djupt vatten
berättar jag om
en kajakutflykt
i min ungdom,
23 augusti 1996,
vid vår sommarstuga,
när jag och två kompisar
skulle runda
en näraliggande liten ö
och sensommarvågorna
från Kvarken
började gå farligt höga
så vi tvingades vända
och landstiga på ön
och kånka kajakerna
i säkert en timme
till en skyddad vik
från vilken vi
kunde paddla hem igen

och du berättar om
när du och din familj
i din ungdom,
den som fortfarande pågår,
var på utflykt,
fast utan ”ut” i ordet,
i en liten båt på Medelhavet
mellan Nordafrika och Europa
långt från sommarstugor
och näraliggande öar
med skyddade vikar
från vilka det fanns
ett tydligt hem
att komma till
och ni inte visste
om ni alls skulle komma fram
och i så fall till vad

och vi konstaterade
efter ett ögonblicks tystnad
då vi kippade efter andan
och hällde upp en påtår,
kanske utan ”på” i ordet,
att det ju var fint
att vi båda klarade oss
och att vi sitter här idag
runt ett litet bord
på djupt vatten

Previous

Next