Anders Lundkvist

Just nu.
Vill jag leva.

Som Tomas Ledin vill leva.
Som hela Sverige ska leva.

Med fast månadslön.
Med fast årslögn.

Och hela
kändis-Sverige
ska nu baka.

På bästa sändningstid.
På bästa skändningstid.

Och en ursäkt ska vara på sin plats.
I en brinnande morgonsoffa nära dig.

En vacker dag
när vi alla är starka,
fulla av livsmedel
och blanka som vitvaror.

När våra förnuft äntligen
har tagits till fånga.

Då ska vi leva.
Då ska vi dansa.
Med jämn och fin avföring.
Med hög avkastning.
Fast avvikelser kan förekomma.

Liksom orgasmer –

Kommunala, regionala, statliga,
borgerliga, högkyrkliga, icke-konfessionella,
anständiga, postuma, postkoloniala,
spruckna, molokna, utmattade orgasmer.

Orgasmer på fel ställe.
Orgasmer av rostfritt stål.
Orgasmer av rostigt järn.

Bastanta lutherska orgasmer
uppspikade som teser på kyrkporten.

Ja.

Jag
och hela Sverige
vill leva.

Just nu.

Ur hand i mun.
I blod och jord.
Från jord till bord.
Och till jord igen.

Ska vi åter varda.

Till döddagarna.
Mot sötebrödsdagarna.
Med sötningsmedlem
och emulgeringsmedlen
i högsta hugg.

Ska vi leva.

Med korna betandes.
Som de betade och smakade förr.
Som Astrid Lindgren ville.
Med klickbetena.

Från jord till blod.

I nord och syd.

I svenska nord-
och sydstaterna.

Vill vi leva och dö.

För hela landet
ska leva.

Och dö.
Hela landet.
Hela lantaveln.
Hela inlandet.
Hela inaveln.

Alla älvarna.
Alla älvorna.
Alla inälvorna.

Ska leva.
Ska dö.

Vill leva.
Och dö.

Medan vapnen vilar,
Medan dödsmaskinerna är och fikar.

Ska vi leva.

Som samspråkssimulerande
barbarer ska vi leva.

Fast siffrorna stiger.
Dödssiffrorna.
Tittarsiffrorna.

Vi har hela listan.

För Döden är het nu.

Den ska släppa kokböcker.
Och deckare. 
Och spökskrivna memoarer.

Den ska posera
med dyra skärbrädor
i massiv, svenskodlad ek
och redskapskrus i terracotta.

Årets julklapp.
Årets nakenchock.
I bleka dödens minut.
I årets sista skälvande minut.
Årets svensk. Döden.

Den helsvenska döden.

Den svensktillverkade, 
ekologiska och rättvisemärkta döden.

Oroa dig inte.

Det finns solcellsdrivna, glittrande, rosa,
återanvändningsbara massförstörelsevapen
med enhörningshorn och kaninöron 
och schysst värdegrund, obefintligt
klimatavtryck, genomtänkt tillgänglighetsplan 
och rättvisetänk av Bamse-typ.

Som Bamse.

Så kan ju ett vapen heta.

Och sprängningar är att vänta.
Och i döda vinkeln syns du inte.

Fast forskarna tror sig ha funnit
intelligent liv på jorden
är sprängningar att vänta.
Och utmattningssyndrom.

Materialen är utmattade.
Kalorierna står tomma och övergivna.

Och den kroniska tröttheten
saknar såväl kontaktuppgifter
som mobilt Bank-ID
och tydliga öppettider
och den har varken löneanspråk
eller individuell handlingsplan.

Men vi ska leva.
Och dansa.

Och värna familjegraven.
Och gravrätten.
Och ge avkastning.
Och valuta för pengarna.

Leva och låta leva.

Låta folk smaka som de smakade förr.

Ja.

Hela Sverige ska leva.
Hela Sverige ska lajva.

Människovolymerna.
I volymhandelsområdena.

Alla Sverigevänner.
Alla Sverigestalkers.

Ska leva.

Uti hundrade år.

Med skottsäkra leenden.

På en skottkärra fram.