Anders Lundkvist

Ännu en dag
          av solfrost
och glömska,
          en blåvingedag,
glödskört stum.

På septemberljus
   tapet: lövlösa
           grenars
    kyrilliska
           skrift.

I rummet intill
     svagsurrar
sommarens
     kvarglömda
humla, dunsar
    uppgivet mot
     fönstrets glas

Hösten –
       en prick
i horisonten,

            på färd i
mörkrets
            hastighet.

      Tiden
äter dig nu
       med andakt,
tuggar i saktmod,
        obevekligt,

sköljer ner
         med saft
och psalm,

vänder ansiktet
          mot evigheten,
ger ifrån sig
          en ljudlig rap.

Previous