Anders Lundkvist

I ett rum
sitter vi redan tillsammans,
tätt sammanslingrade,
kommunicerande kärl

I ett annat rum
står jag ännu på tröskeln
rädd att slå mig ned,
göra mig bred,
rispa med stickord

Till det tredje rummet
är dörren stängd
men inte låst

Jag hör dig sjunga
på andra sidan,
ser på handtaget,
fingrar försiktigt på det
innan jag slår mig ner vid bordet
för att ägna mig åt mitt

Ser tulpanerna i kaffeburken,
hur de nyss hårt slutna kronbladen 
öppnat sig i en omfamning
som gjort allting större och skörare

Ser den bäddade sängen,
hur täckenas svärm
av rosa fjärilar
nu står stilla 
men då och då,
nästan omärkligt,
rör sina vingar

Du har slutat sjunga

Jag går fram till dörren,
tittar genom nyckelhålet,
möter din blick på andra sidan,

allvarlig men leende