Anders Lundkvist

jag sluter mig
för att öppna mig,
fjärmar mig
för att närma mig
orden är fyllda av tystnad
men i det ordlösa ljuder
en myriad av röster

jag odöps nu
till namnlöshet
och ogifter mig
och obegravs
i en konfessionslös kyrka,
i katedralen av näver
och mossa
och skägglav
där altargången
är ett solbelyst lingonsnår

i odopet upptas jag
i en herrelös församling
och i ogiftet lovas
ständig förundran
och årsringar byts
under avgivandet av hemliga löften
och i obegravningen fridlyses
det jag just var på väg
att trampa ner
medan blåklockorna ringer
och hela Hornavan är fyllt
av vigvatten