Anders Lundkvist

På de piteåanska festspelens andra kväll är stämningen litet som på juldagen – avspänt mysig och angenäm, utan de uppskruvade förväntningar som en festivalpremiär eller julafton alltför ofta dras med. Folktillströmningen är hyfsad, och utan att vara sensationellt nyskapande håller programmet  hög klass och rymmer även ett par verkliga pärlor.

Trion Divine, vars skönsångskompetens och befriande självironi förgyllt allt från Nobelfester och Polarprisgalor till spelningar i  fårhus i Umeåtrakten, är kvällens ciceroner och svarar även, tillsammans med pianisten Michael Engström, för fina framföranden av operaklassiker signerade Puccini, Bizet, Mozart & co. Annars är kvällens mest visuellt anslående akt duon Carlo Torlontano och Francesco Di Lernia  på alphorn – tänk er en fyra meter lång ishockeyklubba så förstår ni på ett ungefär – och Acusticumorgeln. Det börjar synnerligen magiskt och gåshudsbefrämjande med mäktigt framvällande orgelbas och dova alphornklanger, och även om inte allt duon framför känns så vansinnigt spännande så är det ändå en helhetsupplevelse utöver det vanliga. Mer alphorn till folket!

I en klass för sig står den libanesiska sångerskan Ghada Shbeir, som med stor innerlighet lyfter fram mer än tusenåriga syrianska sakrala sånger. Att få ta del av det kristna budskapet i ett musikaliskt och kulturellt sammanhang fjärran från tusen år av europeisk kristenhet med  pontifikat, kloster, inkvisition och korståg,  är oupphörligt fascinerande och närmast renande. En eloge till festivalen för att de lät denna mäktiga musikupplevelse få ta sin tid och sjunka in i lyssnaren utan att snuttifieras bort.

Återväxten säkras stilfullt genom att Piteå Sommarakademi, en tiohövdad internationell skara blåsande och stråkdragande unga begåvningar, tar sig an Jean Francaix´ ”Dixtuor”, ett sprudlande stycke gallisk elegans i Poulencs efterföljd, litet som ett soundtrack till en film om en söndagsutflykt på den franska landsbygden.  Därefter får sommarakademin sällskap på scen av Divine, Michael Engström och duo Torlontano – Di Lernia  i  ”Anthem for all mankind”, som förvisso är litet för likt många andra ”anthems” jag hört genom åren för att lämna något djupare musikaliskt avtryck, men vars budskap om mänsklig endräkt värmer i tider av blodiga kulturella revirmarkeringar. Och kvällen vore knappast komplett utan en avslutande hyllningshymn av Ghada Shbeir, från varma Libanon till regniga Piteå med kärlek.

Festspelen i Piteå, dag 2
Medverkande: Divine med Michael Engström, Carlo Torlontano & Francesco Di Lernia,  Ghada Shbeir, Piteå Sommarakademi
Lördag 18 juni 2016, Studio Acusticum