Anders Lundkvist

När de anrika festspelen så än en gång tar Piteå i besittning är det i en programmässigt nerbantad skepnad, och det går inte att komma ifrån att årets festspelsinvigning kändes en aning ljum och förutsägbar, inte minst jämfört med förra årets krevad av upplevelser. Att Norrbottens Kammarorkester levererade  i rollen som invigningshusband var ju däremot självskrivet, här bjöds på mången dundrande ouvertyr och en underskön tolkning av Ravels Pavane för en död prinsessa, men den ”musikens magi” som utlovats i undertiteln på årets invigning lyste litet väl länge med sin frånvaro.

Att den slutligen infann sig kan i mångt och mycket tackas tre solister som charmade mig fullständigt samt försåg firma Kårar & Gåshud med åtskilliga arbetstillfällen. Snart 85-årige mästerviolinisten  Saschko Gawriloff förtrollade med sin stråkhantering i Beethovens Romans nr 2 i F-dur, dramatiska sopranen Eva Rydén tog sig an två av Wagners vackraste ögonblick, Liebestod ur Tristan och Isolde och Dich, teure Halle ur Tannhäuser med pregnansen hos en klassisk operadiva och bas-bjässen Michael Schmidberger bjöd på ett hisnande samspel mellan kroppsspråk och röstresurser i Rossinis La Calunnia .

Andra festivalkvällen inleddes överraskande med  en avspänt humoristisk talkshow där begåvade svensk-norska vokaltrion Eclipse varvade samtal med journalisten Lena Callne med sångnummer där de med självironisk ”De Tre Tenorerna  möter The Rat Pack”-attityd  lät sina monstruösa röstresurser ackompanjeras av en flodvåg av förinspelade populärsymfoniska toner, däribland en enastående version av Always on my mind. En sådan musikalisk halvfabrikatslösning hade i andra sammanhang känts mer än lovligt medioker men här funkade det, mycket tack vare de skojiga pratstunderna med Callne men också genom den rena styrkan hos Acusticums ymnigt ombeskrutna ljudsystem. Akustik i världsklass, japp!

Däremot var publikuppslutningen i skralaste laget, något som kompenseras när Malena Ernman i sällskap med gitarrvirtuosen Mats Bergström äntrar scenen inför en närapå fylld konsertsal. Med osviklig pondus, sylvassa oneliners och den perfekta balansen mellan skönt småsurrealistisk Victor Borge-approach  och djupaste respekt för de odödliga alster de tar sig an lyckas Ernman & Bergström lyfta bort ungefär 40 ton musealt bråte från operakonsten utan att orsaka minsta skråma på de musikaliska klenoderna. Med början i Mozarts 1700-tal svassar duon elegant fram och tillbaka i musikhistorien, via nordiska nationalromantiker, Bach och Händel, Carmen samt Ravels ordlösa Vocalise – som arrangerad för akustisk gitarr ges en häpnadsväckande bluesaktig karaktär – för att litet senare landa i en gripande hyllning till nyligen bortgångna Alice Babs genom tre av de ”sacred songs” som Duke Ellington skrev direkt för hennes röst. Andlöst bra. Och extranummer blir det förstås, det ena efter det andra. ”Ni får skylla er själv som applåderar så mycket” skrockar Ernman inför en publik som gladeligt tar konsekvenserna av sin entusiasm. Jösses vilken show! Om så inte redan skett är det nog hög tid att Malena Ernman snart tilldelas något slags folkbildarpris för sin förmåga att föra ut opera även till ovana öron utan att kompromissa med kvaliteten .
Festspelen är i hursomhelst full gång och trots en litet svajande start lär de kunna bjuda på en hel del festligheter och en och annan överraskning under dagarna som följer. Vi får se.

Festspelen i Piteå, dag ett och två
13-14 juni 2014, Studio Acusticum
Musik av G Rossini, G Bizet, W A Mozart, M Ravel, L-E Larsson, R Wagner,L v Beethoven,E Grieg, H Alfvén, W Peterson-Berger, J S Bach, G F Händel, D Ellington m.m
Medverkande: Norrbottens Kammarorkester ,Saschko Gawriloff, Eva Rydén, Michael Schmidberger, Katarina Fallholm, Eclipse, Malena Ernman, Mats Bergström.
Dirigent: David Björkman
Konferencierer: Katarina Fallholm, Lena Callne