Anders Lundkvist

När landets nordligaste operahus, Norrlandsoperan i Umeå, firar sina 40 hittillsvarande verksamhetsår sker det med en klang-och-jubelturné som närmast kan liknas vid en fröjdefull styrkedemonstration. Anförda av unge stjärndirigenten Daniel Cohen – bakom vars milt fågellika rörelseschema man anar en exceptionellt lyhörd  fullblodsperfektionist – ges operans formidabla slagskepp till symfoniorkester åtskilliga tillfällen att visa upp sin smått halsbrytande orkestervirtuositet, såväl i inledande ouvertyren ur Italienskan i Alger av Rossini som i den krävande post-stravinskijska rytmorgien ur Leonard Bernsteins Candide – tajmad och klar från subtilaste triangelplink till mest tordönsmullrande fullskaleattack – och det ärkeromantiska mellanspelet ur Wilhelm Stenhammars Sången.

Vid slagskeppets kommandobrygga huserar under kvällen en trio välrenommerade solister ; först ut är Susanna Levonen , som med sin isklara sopran likt ett vokalt klorofyll får åtskilliga musikaliska knoppar att brista, med den dramatiska urladdningen i Leonoras aria ur Beethovens  Fidelio och den elegant piruettande Seguidilla ur Carmen som höjdpunkter.

Även barytonbjässen Kosma Ranuer svarar för ett antal imponerande nummer, av vilka jag särskilt fastnade för Jagos credo ur Verdis Otello – exekverat med en bister passion lika märgfull och djupröd som ljusspelet  i bakgrunden – och den från gåshudssynpunkt svåröverträffade Tre sbirri, Scarpias aria ur Puccinis Tosca.
Mest imponerande i min bok är dock ”välförtjänt tokhyllade” Ronald Samm,  såväl när han likt en mäktig gryningssol målar den  i sammanhanget litet väl obligatoriska Nessun dorma i högkaratigt strupguld,  som när han tar sig an den melankoliska E lucevan le stelle ur tidigare nämnda Tosca. Jösses. Levonen och Samm bjuder också på en i fråga om lekfullt samspel svårslagen duett i O Soave fanciulla ur Puccinis La Bohéme.

Kvällens ciceron Pia Johansson, vars kreationer kappglittrade med hennes välbekanta höghastighetssvada,  lyckas i sina bästa stunder effektivt strimla all eventuell operapompositet till atomer  genom ett antal ironiska tirader kring olika aspekter av den fyrtioårsjubilerande operans historia och nutid, från de första stapplande stegen  i proggens 70-tal-Umeå där Peps Persson var stilikon.

Viktigt att komma ihåg när det gäller Norrlandsoperan som institution är att de genom åren låtit  sin konstnärliga kreativitet strömma långt bortom det operatiskt traditionella till att numera  omfatta allt från dans och performance till mer nutida repertoar. Att detta för helhetsbilden nödvändiga nytänk en kväll som denna får stå tillbaka för de traditionella kioskvältarna är föga förvånande, och även om man måhända borde vara tacksamma för att operans enastående samtidssatsning, Mats Larsson Gothes  Poet & Prophetess från 2008, inkluderats i 40-årsretrospektivet, känns i ärlighetens namn de få, men sällsamt glimrande ouvertyrminuterna, i snålaste laget.
Men om vi väljer att bortse från det, en hejdundrande afton med en fyrtioåring i topptrim,utan minsta tecken på medelålderskris.

Norrlandsoperans Jubileumskonsert
Medverkande: Norrlandsoperans Symfoniorkester samt solisterna
Susanna Levonen(sopran), Kosma Ranuer(baryton) och Ronald Samm (tenor)
Dirigent: Daniel Cohen
Presentatör: Pia Johansson
Kulturens Hus, Stora salen
Onsdag 2 april 2014