Anders Lundkvist

Med julmusik är det för mig som med semlor: jag skulle inte vilja vara utan dessa säsongsbetonade läckerheter, men mättnadskänslan infinner sig  ofta snabbt, och jag har sedan inget emot att vänta ett år tills det är dags igen. Ska jag därför ur den digra julkonsertskörden välja en musikupplevelse som till fullo kan täcka mitt årsbehov för 2013 får nog Erik Westbergs vokalensembles framträdande i den fullsatta Domkyrkan sägas vara en ypperlig kandidat. Att det dessutom är den förtjänstfulla ensemblens 20-årsjubileumsdito gör ju inte saken sämre!

Konsertens titel är Det är en ros utsprungen, och i dess inledande skede får vi mycket riktigt ta del av den välbekanta julpsalmen i inte mindre än tre olika versioner, såväl Melchior Vulpius’ som Michael Praetorius’ diton från tidigt 1600-tal som Hugo Distlers 1900-talsversion. Den vanligen 18-hövdade vokalensemblen  har här förstärkts med ytterligare röstresurser och gemensamt placerar de sin klangribba högt, högt upp i den nygotiska katedralens tak, där den sedan blir kvar genom hela konserten. En serie nordiska julklassiker –  Otto Olssons Advent, Carl Nielsens Förunderligt och märkligt och den i dessa tider ofrånkomliga Jul, jul, strålande jul – levereras med en stämningsmättad säkerhet som knappast gör julens tillskyndare besvikna, men det är först med brittiske samtidskompositören John Rutters Candlelight Carol som konserten uppnår rejäl verkshöjd. Robert Paukers orgeltoner formar här en svajande hängbro över vilken ensemblestämmorna kan vandra över svindlande djup, och när Paukers orgelkompatibla fingrar litet senare kramar musten ur luleådomens pipor i den mäktigt mullrande, ystert klampande och lätt labyrintiska finalen ur Charles Marie Widors Symphonie i f-moll op 13 hör jag min egen inre jultillskyndare skrocka belåtet. Mer, tack! Och mer ska det bli. I efterdyningarna av detta magnifika utbrott träder den nu till normalstorlek decimerade vokalensemblen fram till koret igen för uruppförandet av Jan Sandströms innerliga Veni, Emmanuel, en vokal vattenfärgsmålning skissad med försiktiga penseldrag och belönad med långa och varma applåder.

Därefter tar harpisten Margareta Nilsson plats på scen för att tillsammans med vokalensemblen ta sig an det som jämte Sandströms nyskrivna alster blir kvällens höjdpunkt,  valda delar av Benjamin Brittens A Ceremony of Carols, baserad på religiösa texter från medeltidens England. Knappast ett verk som tjatats sönder i svenska julsammanhang, och till karaktären allt annat än sliskigt julgodis, men en svindlande vacker och synnerligen gåshudsdraperande musikalisk resa, med det distinkta, lätt arkaiska harpplockandet som minsta gemensamma nämnare. Rekommenderas varmt för alla er som kan känna att ni hört en julsång för mycket så här års.

Så vankas final, först Enrico Bossis Cantate Domino – med orgeljätten och den mäktiga körtusenfotingen växlandes mellan tvekamp och gemensam färd i flackande sken längs snöiga stigar – därefter julkioskvältaren nr 1, Stilla natt, i egenartad och andlöst vacker vokalskrud, och vi kan vandra ut i den råkalla norrbottniska lördagseftermiddagen värmda till kropp och själ,en dryg vecka före dopparedagen. Man tackar. Och God Jul…

Erik Westbergs Vokalensemble: Julkonsert
Musik av M Vulpius, M Praetorius,  O Olsson, H Distler, G Nordqvist, C Nielsen, J Rutter,M Lauridsen, C M Widor, J Sandström,B Britten, E Bossi, F Gruber
Medverkande: Erik Westbergs Vokalensemble, Robert Pauker –orgel, Margareta Nilsson –harpa
Dirigent: Erik Westberg
Luleå Domkyrka, lördag 14 december 2013