Anders Lundkvist

När anrika blåscorpset Renhornen dundrar igång sin vårkonsert i en lindrigt sagt knökfull Aula Nordica krävs inte många takter för att trivselmätaren ska gå i topp. Utstyrda i ymnigt medaljprydda frackar, polkagrisrandiga byxor och kjolar och med lika delar urstyv professionalism och studentikosa spexigheter i attityden levererar bandet med besked under två snabbt förbiilande timmar. Tråkigare kan man ha en Valborgsmässoafton!

Hemtrevnad är konsertens tema, och aulans rejält tilltagna scenutrymme har genom diverse trivselskapande artefakter transformerats till ett mysigt, lätt antikverat vardagsrum. Musikaliskt rör vi oss i en elliptisk bana runt storbandsjazzens nostalgiskimrande planet, och när bandet går loss för egen maskin blir det svettig gammeljazz för hela slanten, som vore de husband på en lönnkrog i förbudstidens Chicago. En skönsjungande kvartett bestående av trion ”Trion” och till gamla hemstaden Umeå återbördade ”Idol”-deltagaren Simon Zion tar oss även mot rockigare, bluesigare och souligare rymder. Bland annat. Trion glänser i champagnekorkssmällande ”nej, nu slutar vi showa”-shownumret ”Show Off” och latinklassikern ”Tico Tico”, och dess medlemmar svarar också för några glimrande soloinsatser – Kristina Axelsson levererar countrybluesigt sväng i ”You can’t love me too much”, Linn Hentschel pekar med hela handen ut var soulskåpet ska stå i en mäktigt gungande ”Big, blond and beautiful” och, inrullad på scen i ett polkagrisrandigt badkar, besjunger Maria Lindblom med brio de tre b:n utan vilka livet vore synnerligen torftigt – badkar, brödrost och balkong. Strålande.

Simon Zion har publiken i sin hand från första stund och behärskar ledigt allt från rivig fingerknäpparblues (”Start it up”) till fläskiga souldängor (”If you love somebody, set them free”) och ultracool cocktailjazz (”Lush life”) men imponerar allra mest när han mot en fond av högeligen gåshudsalstrande, sordinerat blås tar sig an ”You don’t know what love is”, en melankolisk ballad som i sin allvarsamt lyriska ton blir ett välkommet avbrott från konserten övriga skojsigheter, hur njutbara dessa än må vara.

För som sig bör i sådana här sammanhang får vi oss även till livs en redig dos av skojiga hattar, tutande i lustiga lurar och allsköns slagfärdigheter från konferencieren Erik Lindström, som bland annat hinner berätta om hemorten Sidensjö som vid turistsäsong härbärgerar omkring 113 000 själar men till vardags mest består av Märta-Stina, 93. Då vet vi.

Ett visst 70-årsjubilerande statsöverhuvud får sin tribut i form av en på klockor och ganska tonsäkra röster framförd Kungssång, och inte bara minnesgoda nostalgiker kan gotta sig åt Jesper Dahlbergs remake eller retake av ”Kommissarie Larsen”, Povel Ramels hyllningskuplett till en av polismaktens måttligt kompetenta representanter, framförd av Renhornen och Gösta Dahlgren för ett kvartssekel sedan.

När det drar ihop sig till final har Renhorns-konsortiet rustat sig till tänderna för att motbevisa de beskäftiga lokaltidningsmurvlar som tydligen hävdat att nämnda storband inte kan spela funk. Dylika kritikertrutar får härmed anses ha officiellt täppts till genom en svinfunkig  ”Uptown funk” med slickat funkiga gitarrlicks, mäktiga funkblåskrevader, metronomiskt exakta funktrummor, smattrande funkcongas, bastant funkbas, funkologiskt fullödiga keyboardslingor, en funkigt körande Trio och ”den funkigaste västerbottning vi fick för pengarna”, allas vår Simon Zion. Jodå, det funkar!

Under Umeå universitets barnaår på 60-talet sneglades det ängsligt mot äldre lärosäten som Uppsala och Lund med deras uppsjö av mer eller mindre stolta traditioner. Skulle dessa apas efter eller skulle egna traditioner skapas? Sedan länge har vårt nordliga lärosäte sin egen rika flora av såväl traditioner som inventarier, och Renhornen hör efter mer än 50 verksamhetsår definitivt till de sistnämnda. Låt så förbli. Bara att börja ladda för Jubileumskonserten i slutet av november!

Renhornens Vårkonsert
Medverkande: Renhornen samt Simon Zion, Maria Lindblom, Kristina Axelsson och Linn Hentschel
Dirigent: Stefan Andersson
Konferencier: Erik Lindström
Lördag 30 april 2016
Aula Nordica