Anders Lundkvist

”Om Pär själv får välja”. Så skulle man kunna benämna den ypperliga, tudelade konsert med vilken Norrbotten NEO sparkar igång vårsäsongen. Ett porträtt av tonsättaren Pär Lindgren, tecknat genom dennes personliga urval av såväl egna som andras verk, vilka alla visar på Lindgrens djupa intresse för musikaliska och kulturella legeringar, för sökandet efter de skärningspunkter där olika klangvärldar möts och något nytt och eget uppstår.

Kvällen inleds med ”My very empty mouth” av amerikanske David Lang. I detta  fascinerande stycke för stråktrio, piano, klarinett och flöjt finns en  lågmäld, melankolisk rastlöshet och en gäckande skevhet, som betraktade Lang -som brukar etiketteras post-minimalist – den ursprungliga minimalismens stildrag genom en dunkel skrattspegel. Som när han ställer en klagande fiols hypnotiskt ”minimalistiska” upprepningar mot den övriga ensemblens långsamt urspårande, sönderfallande struktur. Statiskt och orosfyllt, som befann sig lyssnaren på två knakande,  isärglidande isflak.

Efter denna härliga inledning tar vi som den självklaraste sak i världen ett skutt till första världskrigets slut och ett utdrag ur trioversionen – för piano, klarinett och fiol -av Stravinskijs ”Historien om en soldat”. Nutida musik? Jajamen och Jomenvisst. Stravinskijs toner må ha närapå ett sekel på nacken, men känns fortfarande närmast hårresande samtida, sprakande och humoristiska, subtilt melankoliska, förryckta, sjövilda och skeva!  Om femtiotalisten David Lang plockat russinen ur rockens och den genreöverskridande minimalismens kakor har Stravinskij här på sitt djupt originella vis tuggat i sig av sin egen samtids mer populära tongångar och dansarter – tango, vals, ragtime, jazz , med högst förbluffande, halsbrytande resultat. Och det är i detta, i viljan att utvinna något nytt ur till oigenkännelighet filtrerade vanligheter ,som tonsättaren Pär Lindgren visar sin konstnärliga egenart, något som blir tydligt i konsertens andra del där två av Lindgrens egna verk får spegla och resonera kring det vi nyss hört.

Först ut är blås-och-stråkkvartetten ”Aliti – mentre stiamo respirando” (Andetag – medan vi andas) från 2006, ett oerhört vackert och subtilt stycke ny musik skapat ur influenser från svensk  och arabisk folkmusik, i en strävan hos tonsättaren att i en tid av skarpa kulturkonflikter hitta det gemensamt mänskliga.Nära som ett andetag och med en märkligt rituell grundton växer stycket långsamt fram, som vore instrumenten den värmande andedräkt som tinar fram ett titthål i ett igenfrostat fönster.
Därefter avslutas kvällen med att hela den sjuhövdade ensemblen – piano, marimba, klarinett, flöjt och stråkar -samlar sig för uruppförandet av Lindgrens senaste alster, ”Catch”; denna gång är det afrikanska och indiska toner som filtrerats genom Pär Lindgrens öppna kompositörssinne. Kantig och dramatisk musik, där piano och marimba skapar en mäktig rytmisk grund till de
drömska ljudlandskap där instrumenten tycks röra sig i intrikata elliptiska banor runt en mäktig mörk himlakropp. Ibland fullständigt absurt men oupphörligen fängslande

Det sistnämnda omdömet kan gälla för hela konserten. Som alltid med NEO, en synnerligen smakrik musikalisk supé som får det att vattnas i munnen, eller kittlas i hörselgångarna på  publiken.
Det kommer mera, för detta var den första av årets tre NEO-konserter i Luleå Kammarmusikförenings regi. Mums.

Norrbotten NEO
Musik av P Lindgren, D Lang, I Stravinskij
Dirigent: Pierre-André Valade
Konsthallen, Kulturens Hus
Torsdag 30 januari 2014
Arr: Luleå Kammarmusikförening i samarbete med Norrbottensmusiken