När Norrbotten Big Band under Vellu Halkosalmis ledning hyllar ikonen Quincy Jones är det upplagt för en konsertkväll så stilfull att även gåshuden tycks skräddarsydd. Quincy tillhör ju artistkategorin ”Sverigevänner”, och kvällens första avdelning är ett glimrande pärlband av ”Sverigelåtar” med ”The midnight sun will never set”, den välbekanta hyllningen till det nattliga solskimret över lappländska vatten, som självklar höjdpunkt.
Quincy Jones jazziga livsverk rymmer såväl bluesfärgat blåsstinna stompigheter som läckert lyriska ballader. Till de förstnämnda hör ”Boody’s rumble”, en rytmiskt häftig sak med precisionen hos en kypare som bär en svajande jättetrave med tallrikar oskadda genom en stimmig restaurang, och på balladfronten märks, förutom den där om midnattssolen, alltigenom ljuvliga ”Quintessential” och cocktailjazzhöjdaren ”For Lena and Lennie” där Adam Forkelids pianoklanger klirrar som isbitar i ett drinkglas. Och ingen Quincy Jones-tribut vore fullständig utan den i sin banala klämmighet oemotståndliga noveltydängan ”Soul Bossa Nova”, hoptotad på en kafferast och Quincys i särklass mest spelade låt, inte minst tack vare Austin Powers-filmerna.
Vellu Halkosalmis underhållande och rörande anekdoter ger inblick inte bara i konsertprojektets tillkomst utan också i Quincys bitvis turbulenta karriär; särskilt turbulent blev det när han med storband 1960 gav sig ut på en på grund av Algerietkrisen synnerligen kaotisk europeisk odyssé som fick ett abrupt slut i Åbo där en hotelldirektör stämde Quincy för att saxofonisten Phil Woods’ hund bajsat på ett hotellrum. Skuldsatt upp över öronen och snudd på suicidal lyckades Quincy Jones låna pengar av en vän för att kunna forsla hem musikerna till andra sidan Atlanten , varefter hans långa väg mot framgång kunde ta sin början. Och resten är, som det brukar heta, historia.
En kvintessentiell kväll! Eller ska vi säga Quincyssentiell?
Norrbotten Big Band spelar Quincy Jones
Dirigent: Vellu Halkosalmi
Kulturens Hus, Lilla Salen
Lördag 23 april 2016
Leave a comment