Anders Lundkvist

Att John Cage, kanske 1900-talets mest betydande musikaliska förnyare, förr eller senare skulle ta sig an orgeln känns både en smula överraskande och fullt logiskt. Medan den massiva traditionstyngden kring instrumentet må ha utgjort såväl en bromskloss som en utmaning, bör dess väldiga spektrum av möjliga klanger ha tilltalat ljudkonstnären Cage. Cage skrev endast fyra orgelverk, vilka alla tillkom under de sista 15 åren av hans liv och nu samlats på denna CD där de framförs av Gary Verkade, till vardags orgelprofessor på Musikhögskolan i Piteå.  Med sitt intresse för det experimentella avantgardet och sin stora kännedom om Cage är Verkade som klippt och skuren för detta uppdrag; så deltog han även i yngre dagar som registrant vid det tyska uppförandet av ett av dessa verk.

Merparten av första CD:n utgörs av “Some of The Harmony of Maine (Supply Belcher)” från 1978 där Cage genom slumpmässiga operationer bearbetat 13 kompositioner ur hymnsamlingen The Harmony of Maine av 1700-talstonsättaren Supply Belcher. Resultatet känns bisarrt på ett subtilt sätt, litet som om någon gått in och photoshoppat en gammal oljemålning, och som lyssnare spetsar man ideligen öronen inför de mer eller mindre diskreta musikaliska mutationerna.En mer påtaglig spänning mellan gammalt och nytt märks i den kortare “Souvenir” från 1983 där klangmässig skirhet och melodisk sötma kontrasteras mot  brutala tonkluster på ett fängslande vackert och, för att vara Cage, överraskande känslofyllt vis.

Hela andra CD:n upptas av det tudelade  stycket “ASLSP (As slow as possible)”, vilket, som namnet antyder, rör sig i ett mycket makligt tempo. Här utforskas orgelns ljudpalett på ett naivt storögt vis, som om Cage gick fram med ett auditivt förstoringsglas och häpet betraktade det ena ljudfenomenet efter det andra, och fastän ljuden flyter fram molnaktigt kontemplativt vilar över det hela en dov, återhållen oro som känns ända in i märgen.
För att bemästra detta krävs knappast konventionell fingerfärdighet, men däremot just den förståelse för Cage och hans frisinnade musikaliska tänk som Gary Verkade besitter i högre grad än många organister, och “ASLSPI-II”blir ett synnerligen njutbart ljudäventyr och skivans stora behållning för min del. Men vilket stycke som är ”bäst” är egentligen inte så väsentligt. För i Cages musik är det färdiga resultatet alltid underordnat de bakomliggande idéerna; det är som musikfilosof han alltjämt inspirerar och utmanar med sitt ifrågasättande av vad musik är och kan vara. Att Gary Verkade med denna skiva bidrar till detta inspirerande ifrågasättande genom att belysa en förbisedd del av Cages konstnärskap känns synnerligen uppfriskande!

John Cage: The works for organ. Framförda av Gary Verkade