Anders Lundkvist

Jag måste till dig nu

Jag måste till dig nu.
Jag står inte ut.

Min säng 
är ett öde landskap 
med oändliga vidder
och jag har sedan länge ledsnat 
på att av täcke, filt och kuddar 
försöka forma något 
som ens vagt 
kan leda tankarna 
till en omhållbar kropp.

Jag måste till dig nu.
Jag är redan på väg.

Mitt hjärta 
har sedan länge 
passerat passkontrollen 
och när jag tittar upp
från pocketboken 
jag köpte på flygplatsen
ser jag rakt in i ditt ansikte 
                 där vi sitter 
på trottoarkaféet
eller på en parkbänk 
i den doftmyllersvepande vårluften
                och delar på 
lågpriskedjans vattniga jordgubbar
och plockar kladdiga små
                   chokladbjörnar 
ur sina guldfärgade höljen

Och du ser på mig

Och dina ögons 
varma röntgenstrålar
tränger in i mig 
och i hela mitt liv,
det som varit, är och ska bli
allt ligger öppet,
alla möjligheterna

Ja,

Jag är redan där.
Vi är redan där.

Ändå ligger min kropp
kvar här i sängen
som ett tungt 
              och trött 
och nödtorftigt inlindat 
bylte

och almanackan på mobilen 
            visar oavbrutet 
fel dag, vecka och månad

Jag måste till dig nu.
Det är ett oförnekligt faktum.

För att det jag måste säga dig 
                 inte kan sägas
ens med alla de ord 
jag i mitt verbala välstånd 
                 förfogar över,
       så många 
att de kunnat fylla
               ändlösa hangarer 
och förrådsutymmen
                från golv till tak

Det jag måste säga
kan bara sägas öga mot öga,
läppar mot läppar,
hud mot hud 
och hjärta mot hjärta
och jag vet inte hur länge
jag orkar ha det osagt.

Så jag måste till dig nu.

Varsin del 

Vi sitter i varsin del av rummet,
följer samtal med spelat intresse,
nickar och ler 
och fladdrar med händerna
som om vi brydde oss för fem öre 
och genom sorlet hörs klart och tydligt
våra hjärtans varmdunkande slag.

Du rör din kupade högerhand 
som för att ge tyngd och emfas 
                  till dina ord
          och pionen,  
utsprungen i handens hud,
blommar och glöder

Då och då möts våra blickar
och med dina ögons laserpekare
nedtecknar du i hemlighet,
                   med hjärtröd skrift,
ett budskap långt bortom det anständiga
och gång på gång under våra samtal
med dem som tror vi bryr oss
glider våra tungors spetsar
långt utanför läpparnas röda spärrlinjer

Och jag ser på katten
som andelikt rör sig genom rummet
och som nu stannat till 
för att bevärdiga mig en blick

och jag stryker dess päls
och viskar försiktigt i dess öra
ett budskap att vidarebefordra till dig:
att jag precis nu bokat ett viktigt möte 
med din tungspets
i ett näraliggande, 
inre rum

Vi ses snart

Ett kap

Du säger
att ingen efter skilsmässan  
riktigt fattat vilket kap du var

Eller så var ingen 
något riktigt kap för dig
Hursomhelst,
de får skylla sig själva!

För du 
är ju ett megakap
Vi är båda kap

Vi är bytena från Stora Tågrånet,
både det som utfördes
i Ledburn i England 1963
och det i Fairbank, Arizona 1900

Och alla de bestulna är glada
och jublar och applåderar 
när vi går genom tågkorridorerna,
släpandes på bytena i tunga säckar

De tyngsta rymmer våra hjärtan,
varma, blodfyllda 
och dunkande av upphetsning

Och vi ska inte hängas högt
eller dömas till livstid,
snarare benådas 
av en enhällig jury
på livstid

Ja

Vi är kap.
Vi är kapade.
Våra identitetshandlingar 
är helt uppfuckade.

När jag öppnar mitt pass ser jag
att bilden av mig ersatts 
av en på oss båda
där vi kysser varandra
och när jag slår mitt eget nummer
svarar du,
fast du sitter mitt emot mig

och du säger ”Vad var det jag sa?”,
som Robert Blake i ”Lost Highway”
fast på ett positivt sätt

Och våra flyg är kapade.
Ditt av mig och mitt av dig.
Vi har trängt oss in i dess cockpits
och tvingat piloterna att ändra destination.

Så nu flyger mitt plan med mitt folk
och ditt plan med ditt folk
mot samma landningsbana

Och snart ska de landa
och ditt och mitt folk ska myllra ut
mot bagageutlämningen,
ivrigt samtalandes,
skrattandes och gestikulerandes,
de folk som nu blivit vårt folk

Och själva ska vi stå kvar en stund 
                på landningsbanan
vilandes i en lång kram
               tills våra inre organ
gått in i viloläge
                efter alla luftgropar
och all anspänning.

Vi har landet nu.
Och vi svävar.

Välkommen!

Din rymd

Din boplats,
ditt läger
som du inte äger
för att du inte vill
men där du vistas 
för att du vill

Din absoluta rymd
som jag varsamt träder in i,
sätter små bomärken i

Din rymd, 
dina rum,
jordhimmelhöga
sekulärt tempelaktiga
i sin kalhet
med helgedomsljusen,
glödlamporna 
vi inte når upp till,
varav en är naken 
som vi

Din rymd,
din plats
med de stora fönstren 
med mjölkvita glas

och gatuverkligheten 
så nära inpå,
förbipasserandes skuggvaga rörelser,
röster, slammer, fågelsång

och fönstret åt gården
med murgrönemuren
           och maskrosorna i gräset,
barnskratt
från en näraliggande

             lekplats,
som ett fönster till himlen
i en målning av Magritte

Din plats
med de galna seniorgrannarna
som ringer polisen 
när du spelar musik för högt

Med källaren 
där råttornas snabba steg 
hörs i rören
och duschen 
är tusen varma nålar
varav en är längre och vassare
än de andra

Hur jag älskar din rymd,
ett magiskt vardagsrum
där du kalibreras,
självplatsen,
en inkubator 
för den 
du vill vara

Rum

I ett rum
sitter vi redan tillsammans,
tätt sammanslingrade,
kommunicerande kärl

I ett annat rum
står jag ännu på tröskeln
rädd att slå mig ned,
göra mig bred,
rispa med stickord

Till det tredje rummet
är dörren stängd
men inte låst

Jag hör dig sjunga
på andra sidan,
ser på handtaget,
fingrar försiktigt på det
innan jag slår mig ner vid bordet
för att ägna mig åt mitt

Ser tulpanerna i kaffeburken,
hur de nyss hårt slutna kronbladen 
öppnat sig i en omfamning
som gjort allting större och skörare

Ser den bäddade sängen,
hur täckenas svärm
av rosa fjärilar
nu står stilla 
men då och då,
nästan omärkligt,
rör sina vingar

Du har slutat sjunga

Jag går fram till dörren,
tittar genom nyckelhålet,
möter din blick på andra sidan,

allvarlig men leende

Finmaskigt nät

Så finmaskigt nätet är 
av tal och tystnad, 
självhet och tillsammansskap
och allt vi i nuet 
har bakom och framför oss

så starka och sköra 
och intrikat mönstrade
de spindelvävda trådar är
som håller samman
kontinentalplattorna

och fastän våra tankar 
når mållinjen lika snabbt
rör du dig med större lugn,
känner genvägarna och stigarna
medan jag mjälthuggspringer
den långa omvägen
med skavande tår
och bultande hjärta

var bara tyst nu, säger du,
lägg händerna på mig 
och blindskriftsviska

och ja,
hur gärna 
jag än vill beskriva 
allt som sker oss 
medan det sker,
som ett tröttsamt kommentatorsspår
bland extramaterialet på DVD:n,

vet jag ju att orden väger lätt
mot blickarna, beröringen
och de modiga, varma tystnader 
som inte bara kan tas på
utan varligt smekas 

medan stämbanden vilar
och vi låter 
de gemensamma andetagen
bli till årtag,
djupare och längre för varje ögonblick
vi gemensamt ror båten
längs kanalen

medan vi samtidigt sitter i aktern
och doppar fingrarna i vattnet

och vi även
lutar oss tillbaka i gräset
vid stenmuren på kanalens norra sida

och ler vid åsynen av oss

Skogen

Så lång den var,
        vandringen
utan karta och kompass
genom den där skogen
där vi ibland genom åren
tyckts skymta varandra,
på håll tyckt oss höra
varandras röster

Så nära vi verkar ha vandrat,
ändå för varandra oåtkomliga,
skymda av snårig terräng,
på olika stigar mot olika mål,
två bärplockare
på jakt efter olika bär
eller två orienterare
letandes olika tavlor
men som båda
med tiden
tappade såväl bär som tavlor
ur sikte
och förstod att vi,
innan mörkret skulle göra
all vidare orientering
            omöjlig
måste ta oss ur skogen
och inte stanna
förrän vi nått bebyggda trakter
där vi kunde pusta ut till gryningen
för att sedan inte återvända
           till skogen
utan finna parker att strosa i,
stanna till i
             och lövsorlsförsjunka
i skogsdrömmar
och ur minnet börja skissa
på varsin karta
över vackergläntor och kalhyggen,
mörka vilsegångslabyrinter
och trygga grävlingsgryt
(som i ”Det susar i säven”)

Och till slut
när våra pennspetsar
       stötte samman
tittade vi upp

och mötte varandras blickar,
såg att vi skissade på samma karta,
förstod att vi måste bege oss
in i skogen tillsammans
för att ta reda på
om denna karta
       är med verkligheten
                    överensstämmande

Så nu går vi där,
två nyfiket småförvirrade
        lantmätare
genom vår skog,
försöker erinra oss vilka stigar
       och gläntor,
vi var och en besökt,
känner den svaga, försvinnande
doften av urin
från andras gamla revirpink,
plockar och tuggar på bär,
tassar varsamt
      genom anade björnmarker,
och betraktar stolta
     de myllrande,
halvt sammanvuxna
    myrstackar,
din och min,
i vilka vi båda ännu är
såväl drottningar som drönare

Och till slut når vi trädet
i skogens mitt
i vars bark vi båda,
inser vi nu,
ovetande om varandras tilltag,
ristat våra initialer

Där kan vi vara
dit kan vi komma
och sträcka ut armarna
       runt stammen
så våra fingrar når varandra

Pörröpää

Pörröpää,
säger du,
betyder ”fluffigt,
brusande, bubblande huvud”
på ditt lika talsångvackra
som för mig ännu
svårbegripliga,
ugriska tungomål

Så passande
som beskrivning
         av mig
vars lockar
och hjärnvindlingar
just nu,tilltrasslade,
flyter ut över kudden
och ut genom fönstret,
ringlar sig genom skogarna
guppar som sjögräs
i Kvarkens vatten,
slingrar sig murgrönelikt
uppför din vägg,
in i ditt rum,
fram till din kudde
och till dina fingrar
som nu dras genom det

Och solen, Aurinko,
som samtidigt värmer
din hud och min
(ännu smärtsamt oförenade)
har ditt morgondrömskt
leende ansikte
och kastar snöbollar
på mitt fönster
och den viskar
med din morgonröst
”Hyvää huomenta”
så husgrunden skälver liksom mitt hjärta

Och du skriver
att ”du inte ska störa”
och jag svarar
att det redan
            är försent,
men att jag välkomnar det
(med ett i sammanhanget
givet citat av Eeva Kilpi)

Och du berättar att ”pörrö”
på vissa nordfinska dialekter
betyder ”lite galen i någon
eller någonting”
även det så passande på mig,
med undantag för ”lite” då,
               vill säga

För jag vet inte vad som händer
eller vad det här är frågan om
eller hur detta ska sluta
och jag saknar all kännedom
om lämplighetsgraden i det hela
(men jag har ju mina teorier)

Allt jag vet
är att varje
tillgänglig bastu
i ditt ugriska rike
nu ångar björkbrasevarmt
och att mitt hjärta
vedeldsbrinner
som kaminen i din stora bastu
och att luften är elektrisk
som aggregatet i din lilla bastu

Och jag vill tänka
att Hertta och Helmi,
dina kattliga överhuvuden
och snart även mina,
efter moget övervägande
beslutat att välkomna sin nya,
manlige tjänare
ståendes sida vid sida
med svansarna gemensamt
formandes ett hjärta

Och apropå tungomål,
låt våra tungor
få komma tillräckligt nära
för att kunna viska
                  till varandra
på det hemliga,
nyss uppfunna språk
bara de kan höra
och förstå

Och mellan oss

Mellan din tid 
och min tid
finns en timme,
en tidsrymd 
vi gång på gång 
hemligen
kan träda in i 
där allt redan pågår
innan det ens börjat;
inte konstigt att det känns 
som att vi, nymötta, 
känt varann så länge!

Och mellan 
ditt språk och mitt, 
två tungvrickningssystem
på oändligt 
lingvistiskt avstånd
(den andras 
en mörk okänd terräng
vi språksäkra orienterare
än så länge trevande
sätter ner fötterna i)
finns vårt gemensamma,
för världen okända språk,
det vi båda behärskar så väl
att hela meningar redan        
direktöversatts,
simultantolkats
innan de ens 
hunnit uttalas

Och aldrig 
är mitt språk 
så vackert 
som när du
tar dess tre största 
ord i din mun
och halvviskande
varsamt 
sveper in dem 
i din sjungande diktion

Och din hud och min
är varandras 
– välfyllda-
blindskriftsbibliotek
och på visst avstånd 
författar vi romaner 
på teckenspråk.

Och i min säng
och i din
på sextio mils avstånd
ligger du och jag 
nu åtskilda,
inneslutna i våra 
halvkroppar
och dina armar 
och mina arma
 är just nu,
för att citera Don van Vliet, 
mest nåt slappt 
som är i vägen. 

Och på golvet, 
i röran av kläder 
avslitna i en hast
återfinns mitt 
kvarglömda hjärta

och ditt återfinns i röran 
av sånt jag slängde ner 
i resväskan i en hast.

Och vi tar upp dem
och transplanterar dem,
placerar dem försiktigt 
innanför bröstkorgarna,
känner dunkandet
och hur våra 
längtanskroppar,
saknadskroppar,
halvkroppar
blir till svällkroppar

Och i världen 
mellan oss,
vare sig vi går 
i den tillsammans
eller var och en för sig

rör vi oss nu
blickvärmt
frimodiga,oskylda
genom vardagen

med hemliga
ansiktsgömslen
i de omaskerade,
fullt synliga vardagsfejsen 

vars varsamt
sammansydda 
skugg- och solsidor
nu formar 
tygvarma
lapptäcken
omöjliga att skilja
från huden

Lokakuu

I sommarens
sista dagar,
höstgläddagarna, just
när året byter riktning
som en paternosterhiss
kommen till högsta
våningen

Dagsljuset aldrig 
klarare, de
markbundna
fötterna aldrig lättare,
än nu, i lövtäckt
morgonfrostigt gräs,
i rönnbärshelig tid

Sommaren, en fjäder
som rymt från dunkudden,
fladdrade genom dagar
av varmdallrande overklighet,
där nattsolen, förvirrad, sken,
ett gyllene frågetecken,
tiden sökte en kropp
att rista sina bomärken i
och vi kisade på oss själva
på avstånd, betraktade världen
genom en bakvänd kikare

Nu är yttervärlden,
utomhuset
ett avlägset hundskall,

inomhuset
en katt på tyst patrull,
den lyssnar, spejar,
upptagen, andetagen,
morrhårsantennad,
med lugnskräckslagen blick,
snart med oss
innesluten i skör, kort
eftermiddagsslummer
lindad runt sig själv,
snusande i en virvel,
en mikrokosmisk
spiralgalax
vars början och slut
vilar mot varandra

I kakelugnen
sprakar drömved
och vi, endast iförda
våra andedräkter,
drar filten över oss
i en osynlig timme,
ett hemligt tidssegment
på en grönskande
jordflisa, mitt
i kallrymden

där årstiderna
har delad vårdnad
och sommaren nu
överlämnar oss
till vintern, medan
hösten och våren,
förvillande lika,
glor in, samtidigt,
från varsitt fönster

och två tungor möts,
två livstrådar,tidsåldrar,
världsallt sammantvinnas

Låt nu sommarens fingrar
släppa taget, tänd fler ljus,
fladderstarkt lysande
i våra bakhuvuden

skydda varsamt blommorna
och äppelträden, gör dem
redo för vinteride

och låt döden vila sig en stund
där på förstukvisten, tyst
betrakta oss på avstånd

denna lakoniska figur,
om än mörk och skugglik,
är ingen fiende, bara det
oundvikligas tålmodiga tjänare

som nyss tagit med sig
ännu en vidaregången, nu
på armlängds och ljusårs
avstånd från våra hjärtan

På grund av coronan

Kulturlivet ställs in
på grund av coronan.
Årstiderna senareläggs
på grund av coronan.
Alla jobbar hemifrån
på grund av coronan.
De hemlösa stannar hemma
       i sina hemlösheter
på grund av coronan.

Alla matcher slutar oavgjort
på grund av coronan.50 konsertbesökare smittar lika mycket
som 500 stormarknadskunder
på grund av coronan.

Himlen över Los Angeles är plötsligt klarare
på grund av coronan.
London är stillsammare än Byske
på grund av coronan.

Spritlukten från alkoholberoende händer
       känns betryggande
på grund av coronan.
Antalet självutnämnda statsepidemiologer
utbildade i Livets Hårda Skola
      ökar pandemiskt
på grund av coronan.

Adam Alsing dör
på grund av coronan.
Anna Book i tårar
på grund av coronan.
Dödsriket är överbelagt
på grund av coronan.

Systemkollapsen ställs in
på grund av coronan.
Alla syndabocksregister måste uppdateras
på grund av coronan.

Slöjförbudsivrarna tiger still
på grund av coronan.
Den trumpska bästvetarkäften
tiger inte still
på grund av coronan.

Sverige har nu högst dödlighet i världen
på grund av coronan.
Världen har nu högst dödlighet i världen
på grund av coronan.

Du kan dö av coronan
på grund av coronan.

Du kan dö genom att vilt skrikandes,
mitt i storhelgsruschen på lågpriskedjan,

falla på knä och slicka på en kundvagn
      som någon nyst på
på grund av coronan.

Detta kan ske utan att du märker det
på grund av coronan.

Vi kan alla vara döda i coronan
utan att ha märkt det
på grund av coronan.

Men kärleken ställs inte in
på grund av coronan
och ska inte senareläggas.
Den kommer att genomföras
trots coronan.

Inte live-streamad
eller utan oss närvarande
          när det sker
utan som ett tredimensionellt möte
          i realtid.

Och hjärtslagen ska vara tredimensionella
och kyssarna ska vara tredimensionella
och ske i realtid
trots coronan.

För livet är alltid ett andetag djupt
och kärleken
        och döden
ett hjärtslag
bort.

Det är kärlek
i coronans tid.

En dikt till er

Nu har jag skrivit en dikt till er!

Det finns så jädrans mycket
den här dikten inte kan, må ni tro!
Dess bruksvärde är högeligen diskutabelt.
Det skulle kunna gå att fylla
en tegelstenstjock obruksanvisning
med upplysningar om allt
denna dikt inte kan användas till,
hundratals tättskrivna sidor med instruktioner
till sökning av de myriader av fel
som dikten besitter och som samtliga,
utan undantag,
är omöjliga att åtgärda.

Och dikten saknar såväl hem-
som liv- och skadeförsäkring
och kan vid eventuell skrotning
knappast användas som reservdelsdikt.

Vore den här dikten en hund
skulle den inte ha det ringaste
i Brukshundsklubben att göra
eller vara av intresse att ställa ut
och än mindre sätta i avel.
Förmodligen skulle den mest sitta och mysa
och kissa ner eller håra av sig i finrumsmöblemanget,
välta julgranar, riva ner gardiner, skrämma barn
eller dumstirrande och smågäspande släppa väder
och knappast vara ämnad att spåra knark, bomber eller lik.
Men eftersom dikten inte (ens, höll jag på att säga)
är att betrakta som en hund
kan den inte ens rudimentärt myshundligt
pälsvärma dig eller renhjärtat och hundögt
              hundbetrakta dig
eller kärvänligt sniffa och slicka dig i ansiktet

Ej heller kan denna dikt,
– hur mycket det än
på landstingets kulturdivision
och i styrdokumenten för regional utveckling
må flosklas järnet om kulturens hälsobefrämjande kraft –
likt receptbelagda läkemedel
nämnvärt lindra din kroppsliga värk
eller, som ett jobb med fasta arbetstider
och dito månadslön, ge en inre tillfredsställelse
och vara den grund varpå samhället vilar
eller bidra till hyfsad ekonomisk stabilitet
(vilket avsevärt skulle minska
såväl er som min penningoro)
Nej, inte ens det kan den.

Nåt flådigt och monetärt respektingivande
litterärt pris, typ Augustpriset eller De Nios stora
eller Nobelpriset i Litteratur
lär den ej inom ett överskådligt antal
kalenderår (direkt eller indirekt)
ge upphov till (men det skadar ju
liksom inte att så där i förbifarten
hinta om saken utifall att, nån gång)
och den kiosk där försäljningen
av pappersutgåvan av det alster
där dikten i framtiden kan tänkas ingå
skulle kunna äga rum
måste nog vara osedvanligt liten och bräcklig
för att den sammanlagda kvantiteten av sålda alster
skulle kunna få nämnda kiosk att välta!

Och denna dikts
så kallade underhållningsvärde
lär nog, enligt många samstämmiga bedömare,
med råge understiga ditot
hos random seriemördarpodd
eller välgjord brittisk
procedurdeckare.

Och fastän (den vid tillfället
gissningsvis gravt opiumpåverkade)
Charles Baudelaire
en gång hasplade ur sig
att det går att leva
tre dagar utan bröd
men aldrig utan poesi
är ju denna dikt,
såvida den inte av nån
konstnärligt hybrisdrabbad bagare
återskapas i limpdeg,
som människoföda rätt otjänlig
på den fjärde brödlösa dagen!

Och ödsla inte tid hos pantbanken
med att försöka låna på den.
Guldpriset må vara hyfsat just nu
men ord, om så än vägda på guldvåg,
är i vårt informationsövergödda nu
knappt ens värda papperet
de ibland trycks på,
även om nämnda papper
skulle råka vara lågpriskedjans
extrabilliga dassdito.

Så vänligen bespara er förnedringen
i att slokörade behöva lämna pantbankskontoret
med ägarens spydiga
”Kom hit med Eddan i original
         eller Silverbibeln
eller ett gäng Dödahavsrullar
         nästa gång”
ringandes i öronen!

Ej heller kan denna dikt betraktas
som en särskilt kraftfull tillväxtmotor
som kan generera så värst många nya
upplevelseindustriella arbetstillfällen
och öka attraktionskraften hos,
eller vara till påtaglig nytta,
utgöra en solid realtidsbelöning för,
det mantalsskrivna folkflertalet i den –
gissningsvis – av Gud, turistnäringen och Tillväxtverket
gravt förgätna håla där någon, av sig själv
och av bevakandet av sina särintressen
till sprickfärdighet uppfylld, representant
för Den Bortskämda Kultureliten
just nu kväder fram den för sina likasinnade
på ännu en av dessa sektliknande klubbar
för inbördes beundran.

Och jag behöver väl knappast påpeka
att denna dikt (som till råga på allt är

en sån där navelskådande metadikt
som folk som inte har nåt vettigt
att skriva en dikt om, eller tycker att
de redan skrivit så mycket vettigt, skriver)
– vars eventuella framtida pappersutgåva
              bidrar till skogsskövling
och fraktandet av densamma
        till ytterligare bruk av fossila bränslen –
ej är nämnvärt klimatsmart
och var och av vilka
och under vilka omständigheter
det kobolt som används
       vid tillverkningen av
de smarttelefoner med vars hjälp
denna dikt digitalt kan konsumeras
      har brutits vill jag just nu
            knappt tänka på.

Och vem vet,
kanske blir den här dikten
förr eller senare förbjuden,
indragen, avpublicerad
efter att den visat sig
innehålla språkliga substanser
som kan leda till håravfall,
klåda, cellförändringar,
hallucinationer
och ha kraftigt
humörnedsättande effekter!

Kanske är den inte ens på riktigt!

Kanske kommer
undersökningar att visa
att den endast rymmer
några få procent äkta poesi
och resten mest syntetiska tillsatser
och därför i varudeklarationen
främst bör benämnas
”text av lyrisk karaktär”

Så vad ni ska med den här dikten till
är ju en öppen fråga!

Men jag lägger den här
vid utgången tills vidare
så kan ni ju ta med er varsitt exemplar
när ni går, som ett minne,
ungefär som en sån där bok
som heter typ ”Härkelboda – från jordbruksbygd
till industrisamhälle på 250 år”
som nån byaförening har totat ihop
och som gästande artister och föreläsare får
tillsammans med en blombukett
och kanske nån burk lokalproducerad åkerbärssylt
efter framträdandet i centralortens medborgarhus.

Tack för visat intresse!
Mycket nöje!

Välj mig!

Så trist att ni inte inser min storhet.

Jag är ju en säker investering med garanterat hög avkastning.
Jag är en omvärldsanalytiker av rang.
Jag är en medmänniska i världsklass.
Jag har en tandstatus på elitnivå.
Jag sopsorterar som om jag aldrig gjort annat i mina dagar.
Jag byter underkläder oftare än Sverige byter regering.
Jag har en jämn och fin avföring.

Jag har ett högt andrahandsvärde.
Jag har ett mycket högt underhållningsvärde.

Vore jag en flerfaldigt Emmyvinnande komediserie
om en amerikansk medelklassfamilj som,
oavsett etnicitet eller pigmentering,
har soffan mitt i rummet och grannarna som bästisar
skulle jag vara inspelad inför en livepublik som sannerligen
inte behöver kommenderas för att skratta käkarna ur led.

Jag är som en weekend på Disneyland för hela familjen.
Jag är som ett förmånserbjudande som gäller i alla butiker,
                       inte går ut på åtskilliga månader
och kanske till och med kan kombineras
                       med andra erbjudanden.

Jag har mycket kärlek att ge.
Jag är en vän i vått och torrt.
Jag dömer inte hunden efter håren.
Jag är hundlikt trofast och kattlikt smeksam.

Jag har många komplimanger på lut.  
Många uppåtriktade tummar, hjärtemojis och dito pussar.

Mina rockärmar är så späckade med ess att armarna knappt får plats.
Få hemmakvällar kan vara mysigare än i mitt sällskap.

Jag ger alltid en slant till tiggare.
Jag lägger alltid en slant i kollekthåven.

Jag stjäl aldrig kyrksilver eller regalier och har inte
genomfört någon Rififikupp eller plundrat Wall Street mig veterligt.

Åtminstone inte under det senaste kalenderåret.

Jag får varje enskild individ att känna sig sedd och utvald.

Jag får dem alla att känna sig som drottning Elizabeth II av Storbritannien
när Harrods stängde för allmänheten för att hon skulle få julshoppa i fred.

Jag kan vara Din Gode Man och låta mina gärningar
präglas av en godhet av otidsenligt,
snudd på bibliskt eller folksageaktigt slag.

Jag kan vara din barmhärtige samarit.

Jag kan ge dig boendestöd, hjälpa dig att hålla ordning
på din privatekonomi och finna en stig i livets villande skog.

Jag kan ge dig och ditt hus en ”extreme make over”,
hjälpa dig ur lyxfällan, göra dig till den största minskaren
och vara den lyhörda jurymedlem som hör just din
Susan Boyle-klara stämma ljuda igenom bruset.

Jag söker upp trollen som trollar dig
och stalkar dina stalkers in i sina ynkedomars hörn.
Jag kan göra valfri nation stor igen.

Jag har succéförfattat moderna självhjälpsklassikern
”Psykopater omgivna av idioter på superdieter”
som vält många kiosker vid det här laget.

Jag har bjudits in som expert till eoner
av morgonsoffor och företagsevent. 

Jag signerar böcker på boksläpp.

Jag signerar koskällor på kosläpp.
Jag kräver mer koskälla på ”Don’t fear the reaper”.

Vore jag en skiva skulle jag ha varit
slickat välproducerad
som Totos fjärde album.

Och jag är glöggfryntlig som självaste Tyko Jonsson på julafton
och alltid redo att hugga in på ett helt julbord
fullastat med psykofarmaka.

Och allt jag säger är säkert som Amen i kyrkan
och alla våra samtal kan komma att spelas in
så vi har koll på vad du och banken kommit överens om.

Välj mig!

Har vi?

Får jag be
om allas uppmärksamhet
bara för ett ögonblick!

Vill bara kolla.

Syns jag?
Hörs jag?
Finns jag?

Hörs det längst bak?
1,2,1,2…
Få se nu…

Har vi några här ikväll?
Har vi några kända ansikten här ikväll?
Har vi några okända ansikten här ikväll?
Har vi några tidigare okända sidor
av oss själva här ikväll?

Har vi nån på tråden ikväll?
Har vi några där ute i stugorna ikväll?
Har vi rätt slutsiffra för att få ringa in och vinna ikväll?
Har vi rätt slutmuskel för att hantera våra fekalier ikväll?
Är vi rätt slut ikväll?
Är det slutdiskuterat för ikväll?
Har vi en sedelärande berättelse med tydlig sens moral
och lyckligt slut här ikväll?

Som i Bamse.

Vinner alla här ikväll?
Är det lika höga prispallar och lika mycket godis i påsarna
som alla får ikväll?
Vann rätt låt ikväll?

Har rättvisan segrat ikväll?
Har vi gjort en klassresa här ikväll?
Har vi någon målsman att ansvara för oss här ikväll?
Har vi nåt mål med denna kväll?
Har vi uppnått ett sparmål här ikväll?
Har vi uppnått ett klimatmål här ikväll?
Har vi gjort självmål här ikväll?

Har vi något på hjärtat ikväll?
Har vi några kranskärlsoperationer att vänta ikväll?

Har vi några skraplotter att skrapa här ikväll?
Har vi några livslotter?
Eller har vi råkat skrapa kontrollrutan så vår lott i livet blivit ogiltig här ikväll?

Har vi nåt hut att veta ikväll?
Har vi nåt folk att vara som,
bli som eller
bete oss som ikväll?

Har vi nån heder och nåt samvete här ikväll?
Har vår heder återupprättats här ikväll?
Eller bara vår internetuppkoppling?

Har vi hanterat vår tillvaro här ikväll?
Har vi utfört nån förbjuden åtgärd här ikväll?
Har vi lagt till något i våra händelser ikväll?
Är det möjligt att tillbehöret inte stöds här ikväll?
Är vi inbjudna att gilla något här ikväll?
Är vi intresserade av ett evenemang nära oss här ikväll?
Är vi ointresserade av ett evenemang nära oss här ikväll?

Har vi godkänt eller blockerat några kakor ikväll?
Har det påverkat vår upplevelse här ikväll?
Har vi producerat en upplevelse här ikväll?
Har vi upplevt hundra år av ensamhet här ikväll?
Eller hundra år av tvåsamhet?
Har vi druckit hundra öl av ensamhet här ikväll?
Har vi haft begärelse till vår nästa här ikväll?
Har vi haft begärelse till vår nästas oxe eller åsna här ikväll?

Har vi en fungerande kväll ikväll?
Är vi en funktion av allt som inte fungerar ikväll?

Har vi nån fysisk person här ikväll?
Har vi nån psykisk person här ikväll?
Har vi nån juridisk person här ikväll?
Har vi nån vän av tvål och vatten här ikväll?
Har vi en kommunal padelsamordnare här ikväll?

Har vi nån armbryterska från Ensamheten här ikväll?
Ska vi bryta arm ikväll?
Ska vi bryta norm ikväll?

Har vi några ungdomar här ikväll?
Har vi hög ungdomsarbetslöshet här ikväll?
Eller har månne vi den äldre generationen
med oss här ikväll?
Har vi Antikrundan här ikväll?
Har vi Riksantikvarieämbetet här ikväll?
Har vi en insatsstyrka från Överståthållarämbetet på ingång vilken sekund som helst ikväll?
Har vi departementet för fåniga gångarter på ingång vilken sekund
som helst här ikväll?

Har vi några antikverade eller rent av utrotningshotade
uttryck här ikväll?

Som ämabel, raglanskuren eller sinkabirum?

Har vi några antikverade åsikter i omlopp här ikväll?
Har vi något föråldrat och nattståndet över oss här ikväll?

Har vi några äldre att visa hänsyn till här ikväll?
Har vi några äldre att uppvisa synnerligen stor råhet mot ikväll?
Har vi några äldre som varit med och byggt upp det här landet här ikväll?
Har vi några äldre som påpassligt smet undan just när landet skulle byggas upp med oss här ikväll?
Har vi en arkeologisk utgrävning här ikväll?
Tror vi oss ha funnit rikets vagga här ikväll?

Har vi varit här sen Jesus gick i kortbyxor
och Adam var länsman ikväll?

Har vi uppfunnit hjulet, elden, belätena, boktryckarkonsten, förbränningsmotorn, den integrerade kretsen, brasklappen, utbrändheten, ätstörningarna, algoritmändringarna och GAL-TAN-skalan här ikväll?

Har vi nån tickande demografisk bomb här ikväll?
Har vi fått bli liggande i vår egen avföring medan cheferna kvitterat ut miljonbonusar här ikväll?
Har vi några ålderdomar här ikväll?
Har vi några egendomar här ikväll?
Har vi en egendomlig kväll?
Är denna kväll att betrakta som allmän egendom
eller är den bara allmänt egendomlig?

Har vi någon blind auktoritetstro här ikväll?
Har vi någon avancerad vardagslydnad här ikväll?
Har vi något surt äpple att bita i här ikväll?
Har vi nåt försurat vattendrag att dricka av ikväll?

Har vi hamnat på Världsarvslistan ikväll?
Är vi särskilt skyddsvärda ikväll?
Eller är det skottpengar på oss ikväll?

Har vi några väl utförda arbeten
som kan ge en inre tillfredsställelse
och vara den grund varpå samhället vilar här ikväll?

Har vi närt nån kommunist vid vår barm ikväll?
Har vi närt nån kommunfullmäktigeledamot vid vår barm ikväll?

Är det någon som saknas här ikväll?
Är det någon som saknar något
eller någon?
Kaffe, té, juice,
ett anständigt liv?
Är det någon som saknar sina föräldrar
kan ni gå till informationsdisken!

De kanske inte finns där
för att de dött för många år sedan.

Men vi har kaffe.
Och handsprit.
Och en storlek som passar alla.
Och lösningar för en liten planet.
Och nanoteknologi, anpassad
till den lilla människan
i den stora mörka skogen.

Och vi spelar litet musik medan ni väntar.

Tack för att ni väntar.

Ni är placerade i kö
och det blir strax er tur.
Om ni har tur.
Det blir kanske er tur.
Eller otur. Kanske en kul tur.
Eller retur. I oturen.

Vi spelar som sagt lite musik medan ni väntar.

Vi spelar lite Allan medan ni väntar.
Vi spelar lite schack med Döden medan ni väntar.
Vi spelar bort hela statskassan medan ni väntar.

Tack för att ni väntar!

Vi byter om till nåt bekvämare,
byter till sommardäck, byter stammar,
regering och valuta medan ni väntar.

Det är många före er nu
så vi avlar fram en ny hundras,
löser cancerns gåta
och genomför en stavningsreform
medan ni väntar

Vi ser era barn växa upp,
era barnbarn döpas och ta studenten
och få egna barn och barnbarn,
ger er guldklocka för lång och trogen tjänst,
ser Halleys komet passera några gånger
och samlar er till era fäder och mödrar medan ni väntar.

Tack för att ni väntar!

Och vi har fred att lämnas i.
Och ett stick att lämnas i.
Och en läst att bliva vid.
Och frid att vila i.
Och växtplatser för peppar att dra till.

Och vi har en sol som alltid lyser
över alla era karensdagar.
Och några brinnande altarljus
för evigt uppkörda
i era överordnades rövar.

Är det någon som saknas?

Är Missing people här?
Har vi gått skallgång?
Har vi mätt skallarna?
Har vi mättat magarna?
Har vi mage att begära detta?
Har vi bröd att fylla magarna med?

Giv oss idag vårt dagliga bröd.
Giv oss idag vår svagliga nöd.
Giv oss idag vår dagliga död.
Giv oss en dag vår lagliga död.

Den vi alla är berättigade till.

Giv oss solmogna seniorkonsulter
och snögnistrande content providers
som på ett smärtsamt ljuvt vis
kan positionera, linjera, komplettera
kundportföljer, identifiera målgrupper,
generera leads och ta oss med på
en oförglömlig varumärkesresa,
uppflugna på en molnbaserad plattform
för lojalitet och lönsamhet

Giv oss sen en jord att vila i.
Giv oss en läkare
att utfärda en dödförklaring.
Har vi någon läkare här?

Is there a doctor in the house? Has Elvis left the building?

Läkarna har tyvärr gått hem
Kirurgerna och hela op-teamet
har tyvärr gått för dagen.
Och lämnat kvar en skalpell i hjärnan.
Och lämnat kvar en kniv i hjärtat.
Och lämnat kvar en bajskorv i brevinkastet.
Och lämnat kvar en bestående känsla av otillräcklighet.

Dagen har tyvärr gått för dagen.
Solen har tyvärr gått för dagen.
Månen har tyvärr gått för natten.
Jorden är tyvärr slut.
Jorden var tyvärr i minsta laget.
Om alla ska ha det som vi behövs tre jordklot till.
Stjärnhimlen är tyvärr nedpackad
bland övriga julgransprydnader.
Universum är tyvärr stängt.
Låssmeden har tyvärr gått för dagen.

Dags att stänga nu!

Nu är det bartömning.
Nu är det tarmsköljning.
Nu är det åderlåtning.
Nu ska det dukade bordet rensas,
skafferier och visthusbodar tömmas,
trossbottnar gnagas igenom
och åkrar läggas i träda.

Nu ska kroppsvätskorna tömmas
och tvångstankarna packas ner,
prydligt hopvikta, i alfabetisk ordning.

Framtiden har tyvärr upphört.

Men barnen var ju vår framtid!
Har vi byggt en bättre värld för våra barn
och barnbarn, kackerlackorna och Keith Richards
att ärva här ikväll?

Har vi givit någon på käften ikväll?
Har vi fått på käften ikväll?
Har vi fått smaka på vår egen medicin ikväll?
Har vi fått en tjottablängare mellan lysmaskarna så vi fått åka pling-plong-taxi till plåsterhuset ikväll?

Har vi skådat ljuset ikväll?
Har vi skådat naveln ikväll?
Har vi skådat döden i vitögat ikväll?
Har vi tittat för djupt i glaset ikväll?
Har vi klätt av varandra med blicken här ikväll?
Har vi borstat mjäll från varandras axlar med blicken här ikväll?

Har vi tittat snett på varandra ikväll?
Har vi snackat skit om varandra ikväll?
Har vi näthatat på varandra ikväll?
Har vi dragit igång kilometerlånga
Flashbacktrådar om varandra ikväll?
Har vi allesammans knackat varandra på axeln och försiktigt pekat på den som sitter där i mitten tre rader längre fram och sagt att det jag nu ska berätta stannar oss emellan här ikväll?

Har vi sett fram emot denna kväll?
Har vi sett ut som Hej-kom-och-hjälp här ikväll?
Har vi sett rockens framtid här ikväll?
Har vi sett gammeldansens framtid här ikväll?
Har vi sett den fritt improviserade elektroakustiska neopsykedeliska indonesiska näsflöjtskrautrockdroneambienta aleatoriska kängpunkwienerklassicismens framtid här ikväll?
Har vi valfri kulturyttrings bäst bevarade hemlighet här ikväll?
Har vi fått dess autograf och tagit en selfie med den och tagit med några vinylalbum eller CD eller stenkakor eller kassetter eller ljudfiler eller lertavlor eller pergamentrullar att signera och avslutningsvis skakat hand med den och konstaterat att världen nu är räddad här ikväll?

Har vi i efterhand låtsats att vi var här ikväll
precis som vissa låtsas att de såg Bruce Springsteen
på Konserthuset-75
och Petter Alexis påstått att han varit nere med hiphopen
sen dag ett fast det inte stämmer
för att vi skäms för att vi inte fattade grejen redan då det begav sig utan först nu i efterhand då alla känner till den?

Har vi varit slut som artister ikväll?
Har vi varit slut på hyllorna men kanske funnits på lagret och om inte så gått att beställa med beräknad leveranstid tre till fyra veckor med reservation för fördröjning på grund av kommande storhelger eller högeligen pågående krig eller pandemi här ikväll?

Har vi förbeställt oss här ikväll?
Har vi förställt oss här ikväll?

Har vi fördummats, förgubbats, förtantats, förbrödrats, försystrats, fördystrats, föråldrats, förädlats,förtätats, förtunnats,förundrats, försummats, förtappats, förvanskats, förblindats, förzinkats, förkromats eller förmodats här ikväll?

Har vi varit här för syns skull ikväll?
Har vi synts i vimlet ikväll?
Har vi tyckt skymta oss här ikväll men kanske sett fel och förväxlat oss med nån som gick i parallellklassen på gymnasiet?

Har vi nån medial person med oss här ikväll?
Har vi nån mediemogul här ikväll?
Har vi nån medieskugga här ikväll?
Har vi nån dödsskugga här ikväll?
Har vi nån twitterstorm här ikväll?
Har vi gråtit ut i media här ikväll?
Har vi tvingats avgå efter avslöjanden i media ikväll?
Har vi tagit en time-out ikväll?
Har vi fått ett rejält avgångsvederlag ikväll?
Har vi utförsäkrats ikväll?
Har vi börsnoterats ikväll?
Har vi börskraschat i 180 knyck ikväll?
Har vi roat oss på skattebetalarnas bekostnad ikväll?
Har vi oroat oss i onödan på skattebetalarnas bekostnad ikväll?
Har vi gått över lik för att nå våra mål här ikväll?
Har vi byggt våra karriärer på andra utan att ge dem tillbörlig kredd ikväll?

Har vi alla här ikväll blivit inkallade till chefen som under samtalet stått med ryggen mot oss och tittat ut genom fönstret och frågat om vi kan dra oss till minnes att det inträffade en liten incident häromdagen och sen upplyst oss om var dörren är och att resterande lön kommer inom kort?

Är vi femte hjulet här ikväll?
Är vi femte Beatlen här ikväll?
Är vi femtekolonnare här ikväll?
Är vi ensamma galningar ikväll
eller är vi delaktiga i en konspiration?

Är vi otvivelaktigt tvivelaktiga här ikväll?
Är vi effekter som glömts kvar här ikväll?
Är vi röran som ska ursäktas
när det byggs om här ikväll?
Är musiken, talet eller livet förkortat här ikväll av upphovsrättsliga skäl?
Är det tidigt på morgonen, sent på jorden
och natt klockan tolv på dagen här ikväll?

Eller har vi ljus och kärlek här ikväll?
Har vi nån personalansvarig för mjuka frågor här ikväll?
Har vi nåt broderat tänkespråk
eller ett redigt ”Carpe diem”
eller valfritt Deepak Chopra-citat
eller nån tavla av Thomas Kincade
eller nåt av Jenny Nyström eller Elsa Beskow
eller nån jubileumstallrik med Carl Larsson-motiv
att pryda väggarna med här ikväll?
Har vi resterna av något som fanns i tryckkokaren på väggarna här ikväll?

Har vi gått vidare här ikväll?
Har vi gått vidare till inkasso här ikväll?
Eller har vi gått vidare till Ingrosso?
Har vi gått vidare till släkten Wahlgren-Schollin-Ingrosso?

Som ska blogga om oss
och lansera en klädkollektion och en parfym kring oss
och göra en realityserie om oss?
Lyckliga oss!
Har det äntligen börjat lösa sig för oss här ikväll?

Har vi första kvällen på resten av våra liv här ikväll?
Har vi vunnit andra pris i en skönhetstävling och inkasserat kr 400 här ikväll?
Har vi ett åtgärdspaket för ikväll?
Har vi ett Saltsjöbadsavtal undertecknat här ikväll?
Har vi en komplett uppsättning trivselregler
och en tillgänglighetsplan och tydliga ramar
och varsin individuell handlingsplan för ikväll?
Har vi en femårsplan för ikväll?
Har vi en utrymningsplan här för ikväll?
Har vi en plan,tajmad och klar in i minsta detalj, här ikväll?
Har vi nåt Franz Jäger-kassaskåp att dyrka upp ikväll?
Har vi nåt miljonarv från en tidigare okänd amerikansk släkting
att vänta oss ikväll?

Har vi ett exklusivt förmånserbjudande att vänta oss ikväll?
Dallrar luften av skimrande köpglädje här ikväll?

Har vi något att äta, dricka och hålla kärt här ikväll?

När gav du din älskade en blomma senast?
När gav du din älskade en högljudd plastkyckling senast?
När gav du din partner ett partnerskapserbjudande senast?
När gav du din sambo ett samlagserbjudande senast?

När gav du din sambo ett sambeskattningserbjudande senast?
När gav du din mer eller mindre tillfällige samlagspartner ett formaliserat partnerskapserbjudande präglat av en mångfald av möjliga samverkansformer och helt i linje med såväl dina som nämnda partners långsiktiga strategidokument senast?

Eller har vi tagits på bar gärning här ikväll?
Har vi tagits på sängen?
Har vi tagits bakifrån?
Har vi tagits för givna?
Har vi tagits för pengarna?
Har vi tagit pengarna och stuckit?
Har vi fått gå från hus och hem ikväll?
Har vi tagits gisslan?
Har vi tagits till förhör?
Har vi tagits till en tillnyktringsenhet
här ikväll?
Har vi gått i fängelse, direkt i fängelse utan att passera gå ikväll?
Har vi lämnats vind för våg ikväll?
Har vi lämnats till återvinningen ikväll?
Har vi lämnats i containern för ej återvinningsbart ikväll?
Har vi lämnats till slutförvaring för uttjänt kärnbränsle ikväll?
Har vi skjutits upp i evig omloppsbana runt jorden ikväll?
Har vi gjort våra hundår här ikväll?
Har vi burit hundhuvudet här ikväll?

Har vi bott vid en landsväg i hela våra liv ikväll?
Har vi hamnat på överblivna kartan ikväll?
Har vi några att kartlägga här ikväll?
Har vi fått ett lågaffektivt bemötande här ikväll?
Har vi fått ett lågeffektivt bemötande här ikväll?

Blev guldet till sand här ikväll?
Var guldet aldrig annat än sand här ikväll?

Har vi nån som tror på guldåldersmyter här ikväll?
Har vi nån som tycker att det var bättre förr
här ikväll?

Har vi nån som lever i det förflutna
som kan intyga att det var bättre,
eller är bättre?

Har vi nån som har en tidsmaskin
så vi kan åka tillbaka och kolla
om det verkligen är bättre?

Har vi nån som tror
att alla var lyckliga på 50-talet
när män förmodas ha varit män
och kvinnor kvinnor
och hjältar hjältar
och en spade en spade
och solen alltid sken
och man kunde gå ut utan att låsa dörren

och riskera att bli rånad
under sin kvällspromenad
här ikväll?

Har vi nån som vill ha det som på 50-talet?

Honey, I’m home !

Har vi nån som vill göra Amerika stort igen?

Har vi nån här ikväll
som inte tror
att Amerika egentligen var så stort
annat än i geografisk bemärkelse
när det påstods ha varit stort
för att så många inte fick skörda
de söta frukterna av den
storheten?

Har vi nån som tycker att det var bättre
innan ni hörde den här dikten
här ikväll?

Har vi hållit avstånd ikväll?
Har vi tagit avstånd från nån eller nåt ikväll?
Har vi hållit ut ikväll?
Har vi hållit tand för tunga ikväll?
Har vi ringt störningsjouren ikväll?
Har vi nån vän att ringa ikväll?
Har vi nån jourhavande medmänniska här ikväll?
Har vi nån livlina här ikväll?
Har vi nåt liv här ikväll?
Har vi några
som tycker att de inte nämnts
här ikväll?

Har vi överhuvudtaget
nån här ikväll?
Har vi en kväll?
Har VI en kväll?
Har vi EN kväll

eller har vi två?

Har jag ens påstått att vi har en kväll?
Har jag lovat er att vi ska ha en kväll ?
Har vi några vittnen på det här ikväll?
Är vi här ikväll?
Är vi ett Vi här ikväll?
Är vi det?

Är det så?

Är det säkert som Amen i kyrkan?
Är det säkert som att en ny Beck-film (den 453:e)
har premiär på Juldagen?

Kan vi stå här inför svenska folket
och FN:s säkerhetsråd
och Världsbanken
och Flat Earth Society
och Sällskapet Månhusets Vänner
och intyga på heder och samvete
med ena handen på hjärtat
och andra på Bibeln
eller Koranen
eller Bhagavad-Gita
eller Clas Ohlson-katalogen
att det är så här ikväll?

Ska vi säga det?

Då säger vi det.
Då vet jag.

Nu känner jag mig lugn.
Då kan vi fortsätta.
Nu fortsätter jag
som om inget hänt.

Trevligt att ni är här!
Välkomna!

It’s a must!

Julmust
Påskmust
Festmust
Vardagsmust
Annandag Jul-must
Trettondagsmust
Tjugondedag Knut-must
Kalle Anka på Julafton-must
Karl-Bertil Jonsson-must
Fettisdagsmust
Dymmelonsdagsmust
Valborgsmust
Kristi Himmelsfärdsmust
Pingstmust
Nationaldagsmust
Midsommarmust
Fruntimmersveckan-must
Kräftmust
Surströmmingsmust
Sill-och-potatis-must
Pilsnerkorvmust
Surmust
Sötmust
Saltmust
Beskmust
Umamimust
Kaffemust
Garvsyremust
Allhelgonamust
Halloween-must
Mårten Gås-must
Ålagille-must
Midvinterblotmust
Karl XII:s dödsdagsmust
Dödsmust
Livsmust
Begravningsmust
Barndopsmust
Bröllopsmust
Skilsmässomust
Adventsmust
Luciamust
Mellandagsrea-must
Mello-must
Black Friday-must
Fredagsmysmust
Skyltsöndagsmust
Konkursutförsäljningsmust
Hyrmust
Skatteåterbäringsmust
Restskattsmust
Karensdagsmust
Flyttmust
Flyktmust
Nyårsmust
Kinesiskt Nyårs-must
Iranskt Nyårs-must
Det gamla året lägger sig att dö-must
Nödårsmust
Missväxtmust
Skörlevnadsmust
Menlösa Barns dag-must
Menlösa vuxnas dag-must
Mors Dags-must
Fars Dags-must
Skolavslutningsmust
Skolstartsmust
Myndighetsmust
Omyndigförklaringsmust
Dagdrivarmust
Dyngmust
Snuskmust
Ohyresmust
Lort-Sverige-must
Fattigmansmust
Allemansmust
Ingenmansmust
Hygienmust
Handspritmust
Decinfektionsmust
Smittskyddsmust
Måstemust
Fuskmust
Fake news-must
Alternativ fakta-must
Mytomanmust
Dubbelmoralmust
Hallucinationsmust
Valvakemust
Tristmust
Tröstmust
Lustmust
Fetischmust
Riksmust
Regionalmust
Landstingsmust
Kommunmust
Kommunistmust
”Jag har närt en kommunist vid min barm”-must
Riksdagens Högtidliga öppnande -must
Mullvadarnas fridlysning-must
Internationella Kvinnodagen-must
Internationella Mansdagen-must
Internationella musarmsdagen-must
Internationella vaginadagen-must
Internationella cannabisdagen-must
Internationella Alzheimerdagen-must
Internationella strokedagen-must
Internationella dagen för rätt till sanning om grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna-must
Internationella dagen till minne av slaveriets offer-must
Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer-must
Alla hjärtans dag-must
FN-dagen-must
Samiska Nationaldagen-must
Romernas Nationaldags-must
Kanelbullens dag-must
Världspoesidagen-must
Världsbokdagen-must
Arbetsmiljömust
Runebergdagen-must
Pi-dagen-must
Världstuberkulosdagen-must
Drick en öl-dagen-must
Baksmällemust
Återställarmust
Earth hour-must
PK-must
Inkontinensdagen-must
Tarmsköljningsmust
Åderlåtningsmust
Flaggmust
Flaggskändarmust
Gravskändarmust
Blasfemimust
Landsförrädarmust
Årsdagen av Plutos degradering till dvärgplanet-must
Fluortantsmust
Kulturtantsmust
Kulturmannamust
Karlakarlsmust
Mansmust
Mensmust
Gammelmust
Nymust
Avantgardemust
Experimentmust
Dyrmust
Folkmust
Överklassmust
Småborgarmust
Proletärmust
Tjänstemannamust
Allmogemust
Fideikommissmust
Årgångsmust
Fossilmust
Antikmust
Paleoliticum-must
Antikristmust
Ateistmust
Must för dom som inte dricker must
Must som den smakade förr
Must som den inte smakade förr
Must som den aldrig smakat
eller kommer att smaka vare sig förr eller senare
Must utan smak
Must utan tillsatt socker
Must utan tillsatt salt
Must utan tillsatt utredning
Allmust

(Obs! Samtliga sorter finns även i lightversion)

Kioskvältare

Nya rafflande äventyr:

Analklåda i Antibes
Brukshundsrabies i Brunflo
Charlatan i Charlottenburg
Drasutdominans i Drammen
Elöverkänslighet i El Salvador
Fallandesjuka i Falkenberg
Gråsossegråll i Gråträsk
Hallux valgus-relaterade hallucinationer i Hallstahammar
Irritationsmoment i Irkutsk
Joddlarduell i Jomala
Kosläppskaos i Korpilombolo
Lösdriverianmälan i Lökom
”Mid century scandinavian furniture”-rea i Midsommarkransen
Numismatikerbrist i Nusnäs
Oxeltandlossning i Oxelösund
Post-paltkomatos prestationsångest i Po-deltat
Queerteoretikerkonflikt i Queens
Rallylydnad i Ragunda
Snömos i Snösätra
Taskmört i Tasjkent
Usurpator i USA
Vrilöverflöd i Vrigstad
Wasabikonsumtionshysteri i Waterloo
Xenofobi i Xenakis-hyllningsfestivalgrupp
Ylande vind i Ylivieska
Zeke Varg-imitatör i Zeebrugge
Ålagillesorgie i Ålesund
Ärelystnad i Ärla
Öresutjämning i Örkelljunga

Oljefläcksdöpta

Oljefläcksdöpta
        och drabbade av blåbärsinkasso
klev vi ut ur munhålan
lagom till Vitlöksriksdagens
                   högtidliga öppnande
iförda rymdrosetter
                    och rökandes istobak
medan en hudtraktor
körd av en pilgrimshybrid
jagade en till körveltrubadur förklädd järvelgris
längs långvårdsavenyn
                      på jakt efter en spökpresent
i form av en in i minsta detalj
genomförd duvfermentering
belagd med sekretesstrut
och tyngd
av en gränslös
                  proteinskugga.

Frågor på det?

I det ordlösa

jag sluter mig
för att öppna mig,
fjärmar mig
för att närma mig
orden är fyllda av tystnad
men i det ordlösa ljuder
en myriad av röster

jag odöps nu
till namnlöshet
och ogifter mig
och obegravs
i en konfessionslös kyrka,
i katedralen av näver
och mossa
och skägglav
där altargången
är ett solbelyst lingonsnår

i odopet upptas jag
i en herrelös församling
och i ogiftet lovas
ständig förundran
och årsringar byts
under avgivandet av hemliga löften
och i obegravningen fridlyses
det jag just var på väg
att trampa ner
medan blåklockorna ringer
och hela Hornavan är fyllt
av vigvatten

Kusmarksliden, Världen, Universum

Marianne,

Nu ljuder din
berättarröst,
          taktfast
som din mors
          Bernina

och vi följer
berättelsetråden
liksom du följde
           sytråden
och följde grusvägen
           på hemväg
under stjärnhimlen

och minnen
       tvinnas samman
till berättelser
liksom tyghandlarens
         stuvbitar
blev till kläder

och skogar, ängar,
åkerlappar och vattendrag
        tvinnas samman
till en värld
       i skarven
mellan gammalt och nytt,
      i ett oåterkalleligt,
försvunnet nyss,
till synes på greppavstånd,

till byn som fick gatlampor sist,
inte förrän på sextiotalet
      när det gamla
redan börjat packas ner

och gammelorden,
de undanskymda,
snart tömda och övergivna,
             kvarglömda,
kallställda,
         utan något att fästas på,
sjöngs på sista versen

i morföräldrahemmet
                 där tystnaden
lade sig tung
        över de solvarma rummen
under söndagen, den idag
        bortrationaliserade
Vilodagen

en tystnad
     endast bruten
av prästens stämma
     under radiogudstjänsten

och av köksklockan,
        Dödsuret
som skarptickande
         mätte
redan utmätt tid

på platsen
     där ondskans anlete
ännu blänkte
i en oinramad
       djävulsmålning

och där drömmarna
       ännu formades
av veckotidningarnas
      sirapssöta följetonger
och moderiktiga
          klippdockor

en värld

där det var
tillräckligt tyst
för att musiken
skulle höras i allt:

i bordunen
       som vemodsdovt,
nästan ohörbart,
             ljöd
från en höstlig plogfåra
       med ansiktet
inför vintern
       neråtvänt;

eller i de porlande tonerna
       i en vårlig bäck
och i en nyöppnad Guldus

en värld

där det ännu var möjligt
att förundras över
att något så osynligt
         som vinden
kunde rymma en sådan kraft

och där konsten
att bygga en båt
kanske också
kunde vara
konsten att leva

Och du plockar upp
orden du satt,
tillreder dem,
smakar på dem,
suger njutningsfullt,
låter dem blandas
med Johans
och Jonas´toner,
varsamt satta
som vårlökar

och i fonden,
ständigt:

den frusna tiden
i Sunes fotografier,

i bilderna från
den stora flyttningen

bildliga sköldar,
burna i ett stillsamt,
fredligt korståg
mot glömskans tyranni

bilderna i tidens bok,
jordens och örternas,

altarmålningar
på väggarna
i våra hjärtan

som nu är
varma, stimmiga
och fullknökat
myllrande

som bönhus
på den västerbottniska
landsbygden

(Till Marianne Folkedotter, Sune Jonsson,
Johan Norberg och Jonas Knutsson)

BEUYS WILL BE BEUYS

Alla dagar börjar likadant:

Du föds i en flygkrasch
år noll, dag ett
sveps in i filtar
smörjs in med fett
dias av en prärievarginna
dras på en släde
genom efterkrigstidens
ändlösa sjukhuskorridorer
förs på en bår
i en liksvepningsfilt
in i det offentliga rum,
den surrande bikupa
och omöjligt
möjliga lustgård
där du, efter att ha fått
den första, inte sista,
smörjelsen
kan börja leva
och läka
för oss alla

iklädd din mänsklighets
rustning
av mjukt fett
med alla dina sår
fullt synliga
och bärbara
och med en mask
av honung och bladguld
slår du dig ner
vid din kontorsstol,
tar på dig din tänkarhatt
med vilken
du kan navigera
genom det till ljus
förklädda mörkret

du installeras
i rollen som sparkad professor,
krossar ”Tillträde förbjudet”-skylten,
skriver ”Tillträde tillåtet”,
släpper in alltet
på teceremoni
sätter telefonjacket i jorden
för att kunna ringa till naturen
planterar 7000 ekar i rummet
vattnar dem
med prärievargars piss
förbjuder oss
att inte tänka
eller känna
växlar dina värdelösa pengar,
i olika ogiltiga valutor,
till nya betalmedel
med vilka du kan
oköpa och oäga
allt det där
obetalbara

och efter att du äkthetsgranskat
alla skulpturer och monument
och konstaterat att samtliga,
utan undantag, är förfalskade,
historieförfalskningar
                i monumentalformat
av brons och marmor,
försannar du dem,
byter diskret ut dem
                mot sina osynliga
original,

och lär oss sedan
att skulptera i allt –
i luften, i klangerna,
i de varma flammorna
från en lägereld
gjord av ett berg
av brinnande
Wall Street Journal –

bjuder in oss
att dela med varandra
våra varmaste, renaste
mest hörbarhetsbefrämjande
tystnader,
och du bygger ett slott
i en koja av filt
på en ännu
hårt trafikerad
             Autobahn
som en dag ska bli
en grönskande urskog
full av örter, mossor och lavar
och innan du går för dagen
ställer du fönstret på vid gavel
och lämnar dörren olåst
och utfärdar i all hast
ett oräkneligt antal pass
till framtiden

(Till Joseph Beuys 1921-86)

Reitari

Och jag
vill tänka på

hur solen
över ditt nordligt
         ugriska
glesbygds-
          universum

var ditt
frostskäggigt
glödande,
illgrönt
norrskensrynkade
ansikte,

lysande
och värmande
din värld

din jord
din mull
din sly,

den du älskade
och förbannade,

den du alltid
och aldrig
tillhörde,

alltid längtade
hem till
och bort från

Din värld

där frostbjörkarna
alltid
stod i blom,
där rödrenar betade,
ripor vakade

och himlen fylldes
av kalligrafiska tecken
och järtecken

Din värld,

ditt solsystem
och nervsystem
där bockhornta
       satyrer
spelade

och björnar,
sälar och lodjur
i animalisk ömhet
kramades

i en gyllenbrun dröm
om kärlek
och säkerhet

och där Sielu,
lilla storhunden
som lärt dig älska livet
î sin själ bar din själ
och själarna
från alla tidigare hundar,

de som bara låtsades sova
när de i själva verket
lyssnade på allt,
      förstod allt
som sades

Din värld,

den värld du tillhörde,
underordnade dig,
ett landskap
du var en del av,
en flock du ville upptas i

med de sista,
utmattade vargarna,
de ruttnande björkarna,
de dammstrypta älvarna,
de kalhygges-
skalperade
            skogarna
stående hand i hand
framför exekutionsplutonen,

varuproduktionens,
           elkraftens,
soptillväxtens
           pluton

en hel landsände
av tvångsförflyttade
       tankar
och drömmar,

en hel landsände
uppsnittad
i halspulsådern
och tappad på blod,
hängande
upp och ner

Din värld
där färgerna
skrek
och sjöng
och blödde

och lavaktigt,
långsamt
exploderande,
växte fram
på dina dukar,
blev bergskedjor,
öknar, regnskogar,
djuphavsgravar

Din värld,

där du varje dag
steg ner i Ounasjoki,
ditt blodomlopp,
än idag oreglerat,
för att simma
laxlik
i dess strida ström
från din början
till ditt slut

och där du hemligen,
underjordiskt
högtflygande,
älskade dig själv
i en vedeldad
bastu
på 10 000
meters höjd
      i en hastighet
av 1000 kilometer
       i timmen

medan timringarnas
tvåhundraåriga ögon
oavbrutet följde
dina rörelser

och gammelvärldens
kättingar
fjättrade dig,
de som också
var kablarna
till din respirator

Din värld,

en plats vars namn
betyder ”avlägsen”
och där allt
var lika långt borta
som det var nära,

där alla
kontinenter rymdes,
alla platser
     du besökt,

ett väglöst
men stigrikt land
dit republikens
    president
masat sig

och dit
noblessen kom
för att i dikena
       slänga
sina klockor,
fyllda av
tillfälligt uppgiven
       pengatid

och betala
för att se dig
klä ut dig
till dig själv,
en lika spefull
som ärlig
narr,

lodjursaktigt
oförvägen,
snöripsaktigt
skygg

men mest lik
den där vadarfågeln
som häckar
vid kärr och myrar
och tuvmader,
ofta håller sig dold
men när den tvingas upp
flyger högt
och i sicksack
samtidigt som
den lockar,
bräker, brummar
i högan sky –

enkelbeckasinen,
      hästgöken,
             himmelsgeten,

ständigt,
         tveksamt
vadande
          nära
människornas
         strand

(Till Reidar Särestöniemi 1925-81)

V B, Haukijärvi

Ibland kan Hemma
vara ett hemman, 
så konkret 
     att det till slut
blir närmast 
       abstrakt,
en abstrakt 
       naturform

Ditt Hemma – 
     bara möjligt 
att beskriva,
        fånga 
i tecknandet 
        av dess motsats,
dess skugga 

Ditt Hemma,
      din hembygd
i en bygd så gles, 
       så obebyggd,
obefolkad
       att Land  
till slut blev Jord,
       som blev Rymd, 
ogenomträngligt tät
       i sitt mörker,
          stjärnlöst

Och medan 
det rurala
 blev djuralt,
    naturalt,
            universalt
och det mänskliga 
            glesnade, 
växte, tätnade
            tomrummen,
      oländerna,
mellanrummen,
            kilometer 
efter kilometer,
            mil efter mil,
dagar, veckor, år
            efter år, ljusår
    mellan 
             Dig och Dig
   och i Dig
             och Dig –
skiftningar,
       så omärkliga,
rörelser –
       himlakroppars,
jordakroppars –
       så långsamma
-som hårs och naglars växt –
att de aldrig märktes,
            bara fanns där
   i dagningar och nattningar,
mörkningar och ljusningar,
varmningar och kallningar, 
                  i ådringar
                       hos åldringar

        och så, då 

ur det osagda, 
obrunna: ordbrand,
       svedjebrinnande
ordskörd
 
Protuberanser, 
Bokstävelsplasma,
Varde Ord! 

Sju års färd genom alfabetet,
tuggande ordfradga,
du malåt dig mot
den hemliga utgången,
ljuset i råtthålet
eller bakom
klädkammarväggen
ett abstrakt Narnia…

          Lys Sol Lys Tid, Lys!

      Ljud, Lyss! 

när vara är, ärer ljus,
lysning, lyster, lysord
      ska ärvaras, varas nära,
ät äts, föd ur död liv ur tid,
döder lyser ur tider och länder
     drar ax ur ordländig terräng!
    
Sen: Tyst
igen, avsaxat,
kortslutning,
ordslutning, 

             De Sista Tio Åren
till slutet
tills Platsen,
Haukijärvi,
     ditt Universum,
Allplatsen
     du aldrig lämnade
slutligen 
      imploderade,
brann ner 
       till grunden 

med dig
och alla dina
bokstäver,
gömda i madrassen,
bakom dagarna,
under tiderna
och mellan sidorna
    kvar 
blev bara
murstocken 

och, spridda i snön,
klungor, myriader,
      supernovor
av utslocknade ord,
oförstörbara,
         ej
återvinningsbara

(Till Verner Boström 1896-1982)

Stendagen (14 december 2021)

En helt vanlig dag.

En helt ovanlig dag.

Inga dagar
         är vanliga dagar.
Alla dagar
        är vanliga dagar.

Vardag.

Var Dag.

Varandedag.

Och det finns
en första dag
och en sista dag

och den första dagen
i resten av våra liv,
början på
       återstoden
av Livsdagen.

Ja,

Det finns livsdagar,
blodgenomströmmade,
klorofyllfyllda
och det finns döddagar,
stendagar

Och så finns Sten-dagen,
14 december i Sveriges almanacka,
min fars enda namnsdag
och en av mina tre 
(de övriga är 30 november
och 9 januari)

Men egentligen
finns inte dagarna

annat än som namnskyltar,
          som gatlyktor,
som amerikanska flaggor,
äganderättsligt kaxigt
            utplacerade
     på månens
karga, oägbara
          yta,

som platser på kartbilden,
på den karta vi tror
är det som gäller
när den ej
är med verkligheten
överensstämmande

som kulissbyggen
i existensens
namnlösa landskap,
eller maskhål
i dess djupa väv.

Det finns datum,
stora nog
att ensamma
fylla hela almanackor,
           årsböcker,
livsböcker.

Som 14 december 2021,
en av dessa Sten-dagar
som kunnat bli
         mitt slutdatum,
min sista förbrukningsdag,
min deadline,
             en punkt
satt i hundra knyck
               i snömodden
och mot stålwireräcket
                  på E4:an
mellan Sävar och Djäkneboda.

Och det finns sekunder,
långa och labyrintiska
som sjukhuskulvertar,
oöverskådliga
          som mycel
eller hjärnvindlingar

eller korta och oändligt förtätade,
med så stark gravitation
att det som kommer in där,
innanför dess händelsehorisonter
             förblir där
och aldrig kan komma ut igen

Och det finns blåljussekunder,

Och encefalografiska
         sekunder
Och kardiografiska
         sekunder

Och varje
         övergångsställe
är ett möjligt
        undergångsställe.

Och vi är gäster
         hos verkligheten,
turister i tillvaron,
ibland så påtagligt
         tillfälliga
besökare
i den förmenta
vardag
vi får styrka
och tröst
av att lyckas fejka
hemmahörighet i

som om vi skulle vara
dess lokalbefolkning

som om den
skulle vara en lokal

och denna lokal
vara en bostad,
ja, rent av
en bostadsrätt,
något vi skulle ha rätt till

och inte bara,
som i ordets
juridiska mening,

”en plats, avsedd för
en särskild verksamhet”

Allt liv är särskild verksamhet.

Inga dagar är vanliga dagar.

Alla dagar är särskilda dagar.